Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst IV. Grafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
skildrande behöver han inte använda samma precision i uttrycket som
kollegerna. Varje motiv fordrar sin teknik.
Bull-Hedlund har en betydligt rappare nålföring än de andra. Därav bör
man dock icke dra slutsatsen att han på något vis skulle försumma någon
detalj av bilden eller hänge sig åt det hos impressionisterna vanliga koketteriet,
att bara behandla huvudtemat och lämna staffaget "artistiskt" ofullbordat.
Bull arbetar igenom hela ytan med samma omsorg.
Hans etsningar äro uppskattade för deras vett och behag. Sålunda äro en
serie illustrationer han gjort för sitt eget nöjes skull till ett par böcker av
Anatole France oöverträffade som bildtolkningar av denne författare. Bull
är gammal ami de France också i den andra bemärkelsen, och hans
parklandskap från Seine-et-Oise, liksom hans gatubild från Paris, vilka båda
före-kommo på museet, vittna vältaligt därom.
En yngre kollega till dessa, men en som redan fått ett stadgat rykte om
sig som god konstnär och tekniker är Stig Åsberg. Vid sin debut var han
starkt påverkad av Josephsons sjukdomsteckningar. Senare kom han i kontakt
med det sörmländska landskapet och gjorde en hel serie förtjusande raderingar
av träddungar och fält. I den arten har han illustrerat Gustav Sandgrens
Skymningssagor och han har gjort det med den äran. Ingen kunde ha lyckats bättre.
Den lilla ådra av surrealism som alltjämt vidlådde hans syn på
föremåls-världen fick honom att fatta det trolska, nästan demoniska i ett landskap,
och detta gav bilderna deras särskilda stämning av saga.
Senare har han sysslat med stilleben och porträtt och även inför dessa
motiv visat sig äga den receptive konstnärens förmåga att tillgodogöra sig det
väsentliga, det grafiskt värdefulla och innehållsligt tjusande.
En annan sörmlandstolkare i etsning är Reinhold von Rosen. Hans nervösa
artisteri i de senaste bilderna från Venedig stå i stark motsats till de lugna
avklarade landskapen från hans svenska hembygd. Venedigbilderna tillkommo
förra året under en längre vistelse i Italien, strax före kriget. De visades
första gången vid en separatutställning i vintras och ådrogo sig en smickrande
uppmärksamhet av publik och kritik. Fem av bladen funnos att se på
Nationalmuseum. Att han i dem presenterar en utomordentligt intressant fas i sin
utveckling är ställt utom allt tvivel, men fråga är om han är lika personlig i
dem som i sina sörmländska bilder. Mig förefaller det som om allas vår gode
vän James Abbott Mac Neill Whistler, han som behärskade the noble art of
making enemies, eller rättare sagt hans vördade skugga, hängde väl mörk
över etsningarna och skymde bilden av den Reinhold von Rosen man lärt
känna tidigare.
Att Rosen alltid svärmat för Whistler är ingen hemlighet. Men han har
500 också svärmat för Rembrandt och andra storherrar, och hans konst har varit
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
