Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst IV. Grafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
bli ett mycket summariskt tvärsnitt, ty det var endast en mycket obetydlig
del av alla förtjänstfulla etsare och tecknare som här visades. Otillräckligheten
faller än bjärtare i ögonen därav, att utrymmet överhuvud taget inte tillåter
en bättre presentation ens av de förekommande konstnärerna. Det är
beklagligt, men tyvärr intet att göra åt.
Av den äldre generationen bör man då nämna skåningen Hjalmar Asp, som
med sina litografier av olika husdjur vunnit rättvist erkännande som en
skicklig porträtter av dessa. Hans Johansson-Norsbo och Uno Stallarholm äro båda
mycket intressanta grafiker, och särskilt den senare har en förmåga att fånga
människor och djur i landskap som gjort honom till en eftersökt illustratör.
Sven Olof Rosén, Folke Persson, Ulf Johansson och Björn Jonson tillhöra
en yngre generation. De visa goda anlag, och särskilt de två sista, som
tillsammans med några jämnåriga nyligen hade en utställning av flera års
produktion på Galerie Möderne, har man skäl att vänta goda prestationer av.
Av tecknare hade man fått med ännu färre. Bland dem stod Adolf Hallman
utan konkurrens. Han har ett sinne för svart-vita effekter som är ganska
ovanligt, och sin talang har han odlat upp i en dekorativt-illustrativ stil som är
unik i Europa. Han har många efterbildare men ingen värdig sådan. I minst
tjugo år har han bibehållit sin position av originell och spirituell
tuschkonstnär. Och han ser ut att kunna hålla den länge än.
Det hade kunnat sägas åtskilligt mer om både de här nämnda och alla de
onämnda grafiska konstnärerna. I förhållande till målarna äro de givetvis
färre och få därigenom proportionsvis mindre utrymme. Däremot äro de ur
konstnärlig synpunkt mycket bättre än de målande kollegerna, så att man
rätt-visligen borde ha uppehållit sig längre vid dem. Emellertid tror jag det räcker
om jag konstaterar detta faktum utan fler kommentarer. Den som vill, kan lätt
övertyga sig om att jag inte farit med osanning. Och det är ju till sist deras
verk och inte mina omdömen som skola tala.
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
