Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Lektioner i svenska VIII. Ordföljdsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbart på en annan. För att undvika förbindelsen att om brukar man därför i
korrekt skriftspråk skriva: Det förljudes att regeringen, om riksdagen fäller
förslaget, redan om torsdag avgår. Detta är dock en rätt stel ordföljd, och
man föredrar därför att skriva Det förljudes att regeringen redan om torsdag
avgår, om riksdagen fäller förslaget.
Vill man starkt framhäva bisatsen, så är man benägen att även vid indirekt
anföring sätta den allra först: Om riksdagen fäller förslaget, så förljudes det
att regeringen avgår redan om torsdag. En dylik satsföljd är mycket vanlig,
men tyvärr är den lika oriktig som vanlig. Den är nämligen i sin byggnad
ologisk, den skiljer tankeled som höra tillsammans och sammanför tankeled
som ingenting ha med varandra att göra. Om riksdagen fäller förslaget är en
villkorssats, den uttrycker en förutsättning, under vilken regeringen avgår.
Men som satserna här äro ordnade, måste villkorssatsen föras till så förljudes
det, och det ger ingen mening: Om riksdagen fäller förslaget, så förljudes
det . . . Detta förljudes ju vare sig riksdagen fäller utslaget eller ej. Riktig
blir meningen om det förljudes antingen sättes först, som i den tidigare anförda
formuleringen, eller ock skjutes in parentetiskt, t. ex.: Om riksdagen fäller
förslaget, så avgår regeringen enligt vad det förljudes redan om torsdag.
Ologisk satsföljd är ytterligt vanlig, och många märka ej det oriktiga i den,
men ett känsligt språköra stötes ovillkorligen av satser som denna: Hade
skolrådet allt från begynnelsen uppträtt med vederbörlig kraft, anser inspektören,
att detta elände aldrig behövt uppstå. Villkorssatsen Hade skolrådet uppträtt
med vederbörlig kraft hör icke till den omedelbart följande huvudsatsen anser
inspektören utan till den därpå vidhängda bisatsen att detta elände aldrig
behövt uppstå. En strängare språklogik fordrar obetingat en annan satsföljd:
Inspektören anser, att detta elände aldrig behövt uppstå, om skolrådet . . .
En litterär berömdhet skriver: När jag en gång är död, är det min högsta
önskan att allt detta måtte brännas utan att öppnas. Satstypen är vanlig och
förstås utan vidare, men logisk är den icke. Meningen är icke att säga: När
jag en gång är död, d. v. s. efter min död är det min önskan, ty
tidsbestämningen hänför sig icke till huvudsatsen är det min önskan utan till bisatsen
att allt detta skall brännas. Det bör heta: Det är min önskan, att allt detta,
när jag en gång är död, måtte brännas eller naturligtvis När jag en gång är
död, skall allt detta, det är min högsta önskan, brännas utan att öppnas — då
är satsen det är min högsta önskan parentetiskt inskjuten och stör därför icke
satssammanhanget.
Men om en stor författare skriver så, måste icke då vi vanliga dödliga
godtaga detta och rätta oss därefter? Ja och nej. Vi kunna godtaga det
hos en beundrad författare, men vi böra icke rätta oss efter det. Sannolikt
hade ifrågavarande storhet själv rättat förbiseendet, om någon påpekat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
