Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1789—1940 — Kil idéhistorisk återblick
Det centrala för den nya läran blev alltså tanken på möjligheten av
framsteg genom det mänskliga förnuftet. Denna framstegsfilosofi behärskar hela
den franska revolutionens ideologi. Men man tänkte sig detta framsteg inte
väsentligen som en successiv gång mot ljuset utan som ett avkastande av
fördomar, av institutioner, som hindrade framsteget. Man ville börja om
på nytt, man trodde människan av naturen vara ägnad att förverkliga ett gott
liv, som hon genom fördomar och institutioner hindrades att realisera. Den
tanken uttrycktes på ett slående sätt av Paine, som i sin bok "The rights of
man" skrev, att tiden efter de första människornas framträdande i själva
verket varit ägnat att göra människan till något annat än hon av naturen
vore, att genom institutioner och föreställningar av olika slag förändra henne
i en riktning, som strede mot hennes natur. De härskande hade strävat att
"unmake man". Mest fulländat uttryckt finnes kanske hela denna teori hos
Condorcet i hans arbete om det mänskliga framsteget av år 1793, där han
utgår från att det är olika institutioner, olika av ledande, härskande grupper
propagerade fördomar, som ha hindrat människan att nå den utveckling
och den klarhet, som äro henne av naturen givna.
Det är alltså en väldig reaktion mot de tidigare religiösa föreställningarna,
som här yppar sig. Men samtidigt måste ihågkommas, att hela denna
rationalistiska framstegsteori är ett slags världsligt uttryck för tankar,
som ha förelegat i den religiösa ideologin. Man utgår från att kärleken
till människorna skall ersätta kärleken till Gud, man utgår från att den
framtid av ljus och lycka, som förut talats om såsom möjlig i en annan
värld, skall komma i denna värld för de framtida släktena, och man utgår
frän att den eftervärld, som skall värdesätta de mänskliga handlingarna, skall
med samma objektivitet, med samma säkerhet som tidigare Gud bedöma
dessa handlingar, skänka sin belöning åt de rättfärdiga och straffa de
orättfärdiga. Vi finna alltså i denna revolutionära ideologi på utomordentligt
centrala punkter en avspegling av den gamla religiösa. Det har sagts, att vad
upplysningsmännen gjorde var att bygga om Augustinus himmelska stad med
mera modernt material, var att fixera människans inriktning till en världslig
framtid utifrån samma målföreställningar som tidigare gällt en himmelsk
framtid.
I det äldre system, mot vilket upplysningsmännen vände sig, hade staten
i detalj bestämt människomas plats i den sociala hierarkin, men möjligheten
att nå det högre livet i annan värld tänktes bero på den enskildes egen tro, var
en individuell sak. Nu gick man motsatt väg mot förut: man föreställde sig ett
samhälle, där styrelsen var svag, ett samhälle av utpräglad individualistisk
karaktär, men tänkte sig samtidigt, att frihetens belöning inte skulle ges åt den 527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
