Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Wizelius, Ingemar: Torsten Fogelqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingemar Wizelius
Torsten Fogelqvist
Torsten Fogelqvist är humanist: det är människan och jorden, som har
hans hjärta, inte det övermänskliga eller det överjordiska, himmelska. Han
är lärd, men mer än lärdom intresserar honom livet, mer än historia och utopi
den närvarande verkligheten. En levande humanism måste ha kontakt med
vad som rör sig i tiden. Fogelqvist blev inte akademiker utan
folkhögskolelärare, föreläsare och tidningsman; det är hans trosbekännelse. Vetenskap är
humanismens ena uppgift; folkuppfostran den andra, inte mindre viktiga. De
stora idéerna, frihet och förnuft, är inte enbart forskningsarbetets
förutsättning; de måste bli allas egendom, om en demokratisk ordning skall kunna
bestå. Och utan demokrati är ingen kultur möjlig.
Torsten Fogelqvist växte upp i ett prästhem, där religionen togs på allvar:
det är en omständighet, som haft den största betydelse för hans utveckling.
Redan som gymnasist upphörde han visserligen — under påverkan från Rydberg
— att i egentlig mening vara kristen; och han har sedan dess stått främmande
för sin barndomstro. Men den respekt, som föräldrarnas exempel ingav honom,
har medfört, att han trots allt förhållit sig positivt till den kristna traditionen.
"Hans tro har förvandlats till pietet", har han en gång skrivit om Renan; det
gäller även om honom själv.
Men denna förvandling har också haft andra orsaker. När Fogelqvist som
ung student stiftade bekantskap med samtidens naturalistiska filosofi, så
accepterade han den inte utan viktiga reservationer. Den föreföll honom lika ensidig
och verklighetsfrämmande som kristendomen; den doktrinära materialismen
upprörde hans känsla och kom även tanken att protestera. "Ty lika förenlig
som humanismen är med tanken på en naturlig evolution, lika oförenlig är
den med en naturalism som — märk väl, icke historiskt, men i dag —
reducerar mänsklighetens högsta kraftyttringar till blotta utslag av hunger och
könsdrift." Det var humanisten inom honom, som reagerade. Varken
kristendomen eller materialismen har sagt sanningen om människan, men det finns 551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
