Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Skandinavisk ekonomi I. Pedersen, Jörgen: Det danska jordbrukets läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jörgen Pedersen
ställas till förfogande för de mindre jordbrukeri samt för ladugårdsskötseln
utanför jordbruket. Priset på den utlämnade fodersäden blev 25 kr., medan det
för brödsäd blev i genomsnitt 28, b o kr. Dessa priser synas i någon män ha
överraskat producenterna i det att de faktiskt lågo högre än vad säden kunde
ge genom utfodring till svin och höns. Man betraktade det därför som
förutsatt, att en ny prisstegring på de animaliska produkterna skulle genomföras.
Så skedde också; smörpriset som före den 9 april hade varit 2,5 0 kr. sattes
till 3,70 kr. medan fläskpriset, som under åtskilliga år till följd av den
engelska bacon-kvotan legat långt över produktionskostnaderna, nu höjdes från
1,8 0 till 2 kr.
Detta var prisläget i september 1939. En beräkning av vilka inkomster som
skapades vid dessa prisförhållanden — med hänsyn tagen till den
produktionsnedgång, som framtvingades av den minskade fodertillförseln — visade,
att jordbrukarna vid normal skörd kunde räkna på en inkomst som
genomsnittligt svarade till nivån under driftsåret 1937—38; då denna inkomst
ungefär motsvarade normal arbetsinkomst, skulle jordbrukarnas ekonomi alltså
vara någorlunda tillfredsställande. Det kunde dock antagas bli rätt stora
skillnader mellan de olika jordbrukargrupperna; det höga spannmålspriset
skulle ge de stora jordbrukarna något mer än normala inkomster, medan
småbrukarna skulle fä något mindre än normalt. Det kunde vidare antagas,
att ökningen av spannmålspriserna var tillräcklig för att stimulera den
vegetabiliska produktionen så mycket som de tekniska förutsättningarna
överhuvudtaget tillåta, genom att det nu borde vara fördelaktigt att övergå till
produkter, som ge stort foderutbyte om än med starkt ökad arbetsinsats, såsom
sockerbetor och potatis. Förhållandet mellan spannmålspriserna och priserna
på ladugårdsprodukter, särskilt fläsk, kunde dock anses vara sådant, att
fläskproduktionen skulle komma att ligga på en mycket låg nivå, men detta var
såtillvida förnuftigt som en stark reduktion av svinbeståndet under alla
omständigheter var nödvändig. Enligt min mening hade man sålunda nått en
lämplig balans mellan de olika priser, av vilka jordbruket hade intresse,
samtidigt som jordbrukarnas inkomster någorlunda skulle svara mot andra
samhällsgruppers inkomstförhållanden.
Den starka prisstegring på livsmedel, som här nämnts, måste naturligtvis
leda till en väsentlig stegring av levnadskostnaderna, och från
fackföreningskretsar framfördes därför krav på att den genom en tidigare bestämmelse
upphävda indexlöneregleringen åter i viss omfattning skulle införas; man
hänvisade till att regeringen vid avskaffandet av indexregleringen hade lovat
att hålla levnadskostnaderna nere. Detta krav blev delvis tillmötesgånget
genom en lag, enligt vilken samtliga löntagare med under 80 kr. i
veckoin-596 komst erhålla ett lönetillägg på 6 kr. per vecka för manlig arbetskraft. Denna
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
