Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst V. Skulpturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
bör kunna skänka inspiration åt de gryende talanger som på rasterna skockas
kring statyen.
Gråtes figurer ha under senare år fått något drömaktigt över sig. En mystisk,
somnambul kraft tycks reglera deras rörelser, och de se ut att vara helt
omedvetna om sin egenskap av uttrycksfulla gestalter. I blicken och muskelspelet
kring munnarna ligger ett drag av ödesbestämdhet. Det är en annan, en
greco-latinsk sida av samma hedendom som Hjorth ger germansk form. Gråtes
människor ha liksom inte vaknat till insikt om sin betydelse som individer, utan
tyckas vara underkastade tron på ofrånkomliga öden, omöjliga att undvika
genom personliga viljeakter. De äro alla ädla gestalter i en skärseld,
motsvarande det tillstånd den icke-krigande mänskligheten nu genomlever. Ur
den synpunkten har Gråte i sin människoframställning lyckats träffa ett
tidssymptom på ett utomordentligt sätt.
I mindre skala, men med samma vilja till monumentalitet voro
kvinnofigurerna "Våren" och "Vila" modellerade. Den förra får kanske sägas vara en
skiss till den stora Vår som skall begynna serien för Kanslihuset. Konstnären
har behandlat liknande ämnen många gånger tidigare, men varje fas i denna
motivutveckling visar ett fördjupat studium och ett bättre grepp på problemet
än den närmast föregående. De unga kropparna äro kyska som naturen själv,
de genomandas av ett värdigt lugn. Deras mimik och åtbörder sakna varje spår
av utmanande sinnlighet, vilket annars brukar vara ett lockbete i kommersen.
Gråte hör nog till bland de första av dem som brutit traditionen av
skrivbordsskulptur för ungkarlar och i stället bemödat sig om att ge god konst i intim
form.
Vid sidan av den klassiska följer Gråte en barock linje, huvudsakligen för
dekorativa ändamål, exempelvis som infällningar i arkitektur. Ett par bronser
avsedda att pryda öppningen till en spis voro här utställda. Han kallar dem
"Ur folksagans rosengårdar" och dokumenterar sig t. o. m. i namnet som poet.
Han har gjort ett par liknande ting tidigare, episoder ur sagan om Alice in
Wonderland och relieferna till den öppna spiseln i biografen Rigolettos foyer.
"Ur folksagans rosengårdar" och "Alice in Wonderland" äro komponerade på
höjden, som reliefer på en tänkt pilaster. I olika scener över varandra har
han sammanställt och flätat ihop figurer ur sagovärlden. Han har återgivit
dem i olika situationer och placerat dem i små, flyktigt antydda miljöer av
arkitektur och växtlighet och däremellan fört fram olika sagodjur på scenen.
I dekorationen till spiseln i Rigoletto har han på ett uppfinningsrikt sätt och
med en egendomlig proportionering fogat ihop diverse element och figurer som
anspela på filmvärlden.
I sin dekorativa konst ger Gråte fantasin fria; tyglar. Han är sä inspirerad
632 av sitt ämne och ger sig sin fabuleringskonst så helt i våld att han ovillkorligen
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
