Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Wellander, Erik: Lektioner i svenska X. Språkkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, det måste man nog säga. För det första störes varje läsare som marker
felet. Hans tanke ledes bort från vad författaren velat säga till hur han
sagt det, och det är ytterst otjänligt för framställningens syfte. Mänga läsare
kunna rent av mottaga starkare intryck av uttryckets klumpighet än av tankens
innebörd, och då är syftet förfelat.
Vidare är det för författaren ganska retsamt att bli ertappad med en dylik
blunder. Om en klanderfri form nog inger ett visst förtroende även för
innehållet, så väcker en vårdslös form säkerligen misstro även mot innehållet
— och mot författaren. Framställningen gör intryck av att vara mindre väl
genomtänkt, och det minskar respekten även för de uttryckta tankarna och
för deras upphov.
Men även om ingen annan än författaren själv skulle märka felet, så är
det ändå ett fel. En författare bör lämna ifrån sig ett fullgott arbete, även
om det icke precis kontrolleras av någon granskare. Liksom en
samvetsgrann hantverkare icke fuskar eller slarvar ifrån sig ens sådana delar av
sitt arbete, som icke synas utifrån, så bör också en författare vara angelägen
att i all sin gärning göra sitt allra bästa.
Man hör ofta franskan prisas för sin logiska skärpa, sin klarhet och sin
skönhet, och detta beröm är i det hela berättigat. Men det är alldeles oriktigt,
när detta beröm tillägges franskan såsom språk överhuvud. Franskan är
icke särskilt logisk, den är i många avseenden mindre logisk än svenskan.
Den är icke heller särskilt klar i och för sig, det torde icke vara lätt att
påvisa tankar som icke med samma skärpa kunna uttryckas på svenska. Om
skönheten kan alltid tvistas, den är en smaksak, men det är icke självklart att
franskan skulle som språk vara vackrare än svenskan. Svenskan har särskilt
i sin ord- och satsmelodi skönhetsvärden som franskan saknar.
De som så högt prisa franskan, dess höga grammatiska kultur, ordskattens
rikedom, frasernas välljud, tala som om franskan för intet gåve allt detta
åt envar som nyttjar detta språk. Ingenting kan vara felaktigare.
Hemligheten med franskans överlägsenhet över åtskilliga andra språk ligger icke i
språket utan i den omsorg, med vilken detta språk behandlas. Fransmannen
är stolt över sitt språk och behandlar det med största respekt. Han har i
skolan fått lära sig vördnad för sitt språk, och det är för honom en självklar
sak, att han skall lägga ned den noggrannaste omsorg på allt han skriver.
Om hos oss dåliga skriftställare lägga skulden för egen vårdslöshet och
oförmåga på vårt språk, så är det synnerligen oberättigat. Svenskan som
naturtillgång räcker nog. Men kultur betyder odling, och språklig kultur
vinnes liksom all annan kultur endast genom samvetsgrant och hängivet
odlingsarbete. Bland våra nationella värden är vårt språk det främsta. Det
638 är därför väl värt att man ägnar det outtröttlig omsorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
