Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOTIDNING MED* ILLUSTRATIONER.
N:o 3. Helsingfors, deri 9 December. 1893.
Lösnummer 15 p. Prenumerationspris: Helt 4r . fl mk. — p.; för Hbla prenumeranter . . 4 mlr — p. Hnlft år . 8 , - „ , „ . 2 „ - „ Kvartal . . 1 . 50 „ „ . . . 1 , - . 1 monad..— .30.. . ,. — .50. I Xj^xiéLaortOÄ samma pri». X »7».l.iiJ resp, 2#> Rbl., 1,25 Kbl. och 0,75 HU. J^cdahfion: A. R. Frenckell, R. Hult, Ossian Häggman. A n n o ri s p r i s: 26 p:i för petitrad. Byrå och kontor: Skilnaden N:o S.
TIDER
1294.
Hell år.........Fm k. (i
Halp,, ......... „ 3
kvartal....... • • • » 1,50
i manad........ ,, 0.50
för Tiden ensam.
För dem som tillika prenumerera på
HUFVUD-STADSBLADET kostar
cTidan:
Helt år...........Fmk. 4
Halp,,............. 2
Kvartal........... „ /
Priset är detsamma i landsorten
ocli i Helsingfors.
I Landsorten sker prenumeration genom
postanstalterna.
VECKAN.
dug |iras enkelt uch anspråkslöst ett jubileum till
arbetets |trå. För tjugufem är sedan öppnades
Finlands första furtbildningslåruvärk för unga
kviu-uur. 8um geuomgått lullständiga flickskulur. Det
inrättades som en privat anstalt af fröken Elisabeth
Jiluin-qviat, ilen främsta al arbetarne lur kviunubildniugeu i vA.it
land. Den privata lärurinueklasseii afsåg främst att utbilda
lärarinnor för flickskolorna. År 1880 öfvertyga den af
staten och utvidgades till ett treklassigt lärovärk. hvarjämte
ett dylikt inrättades i samband uied deu fluska
fruntimmersskolan härstädes. Frökeu E. Blomqvist är furtfaraude
föreståndarinna för det lärovärk. soin utvecklat sig nr hennes
lärurinneklass. Med tillfredsställelse kan hun blicka
tillbaka pà de gångna tjugufem åren, och benues blick
besvurits af huudrttdetal ögon, som stråla af tacksamhet. Ty icke
mindre än sex hundra unga kvinnor hafva under hennes
ledning utbildut sig till lärarinnans vackra kall. Dels i
skolorna, dels i hemmen så nu dessa sex hundra bildningens
säde med säker hand bland det släkte, sum skall sköta
arfvet efter oss. Och ej blott bland flickornu och småbarnen.
Icke så få orbetu som språklärarinnor i gosslärovärkeu, och
Barnskolorna hafva gjort att fortbildningslärovärkens forna
elever nu leila undervisningen i många ämnen ända upp lill
universitetet. Erfarenheten hor visat, att det sker med
framgång. Fortbildningslärovärken fylla således en viktig
uppgift inom vårt undervisningsväsende. Om man äfven i
vissa afseenden kunde önska dem något annorlunda äu de
nu äro, så innebär detta blott en erinran om att intet
mänskligt är fullkomligt och en maning att 1 mån af tidens
kraf utveckla deras organisation och arbetsplan.
Det ilnska partiet i hufvudstaden har beslutat deuua
gång afliålla sig från stadsfullmäktigvalet. Att
bankdirektor Nyboms afsägelse af återval inträffat samtidigt med
detta beslut, är en tillfällighet, som ser ut som en tanke.
Partiets beslut förefaller som eu ömklig reträtt. Dess
delaktighet i ansvaret Or stadens förvaltning blir ej tnimlrc
därigenom, än um det röstar på ou lista, som stadens
majoritet aldrig skalle underkasta eig. Så länge partiet ej
har utsikt att drifva tina egna mJin igenom, vore det oudu
riktig» att samla sig kriug eu lista ur det andra lägret.
men så sammansatt, att den innebnre en garanti för en klok
och hushållsaktig förvaltning och medförde större utsikter
till hänsynsfnllhet och fridfärdighot mot det finska partiet.
En sådan lista Bknlle under den närvarande stämningen hu ntsikt
att gå igenom, ty missnöjet öfver de ständigt stigande
utskyl-derna är allmänt.. Icke utan skäl beskyllas stadens fäder
för slöseri med kommnnens medel. Då man ser de
vid-sträkta gatuanläggningurna i den backiga förstaden
Bärg-häU och i Bödbärgeus ödemarker, frestas man att fråga sig, om
dessa kostsamma arbeten värkligen varit så brådskande, eller
om de ej påskyndats för att bjuda på „panem et circenses".
Samtidigt hafva många andra storartade arbeten utförts, af
hvilka några, som slukat stora summor, varit värkligeu
nödvändiga, i synnerhet kajbyggnaderna i norra och södra
hamnen. Men äfven vid dessa arbeten torde större sparsamhet
kunnat iakttagas. Och just nu hafva vi genom ett senats-
af ädel omsorg om det allmänna bästa. Staten liar lagt.
ned stora summor i Suima kanal. Skall den nn bli sin egen
konkurrent genom att leda en stor del af Karelens trafik
in på nya banor? Och skall staten gynna en enda jstad
genom att ruinera industrin i bela östra Finland? Det är
samma klagan som ständigt höjes från något håll, då en
kommunikationsled föreslås, som kan draga trafiken in i nya
riktningar. Huru ruinerande skulle icke Savolaksbanan bli
för ångbåtstrafiken på Saimavattnen, och huru starkt, skulle
ej inkomsterna från Saima kanal minskas genom den banan!
Och huru ödesdiger skulle ej TJleåborgsbanan bli för
ångbåtstrafiken längs västkusten 1 Ingen af dessa farhågor har
besannats. Ty det ilr lyckligtvis så, att hvarje utveckling
af kommunikationerna möjliggör en utveckling af näringarne,
ocli hvarje utveckling af näriugarne gifver samfärdsmedlen
en större användning. Nödvändigheten att transportera fär-
Sampo smides.
Oljemålning af Axel G allin.
utslag blifvit påminta om deu lättvinilighet, hvarmed
stadsfullmäktige skänkt bort nn från flere håll eftertikad tomt.
Juridiskt, taget hafva väl stodstullmäktige varit i sin fulla
rätt, då de bortgifvit tomten åt lärovärket tör gossar och
flickor. Och det är lyckligt, utt denna rätt blifvit
uför-krllnkt uppehållen af vår högsta domstol. Men duttu
hindrar oss ej ott anse, alt stadsfullmäktige denna gång
missbrukat sin makt.
Sågegarne i Kolka vilja rubku naturens ordning. De
djärf v os komma friun med en begäran ott regeringen skall
bryta nod do skrankor, som naturen rest mellan Viborgs
och deras egen städs värkiiingsomrftden. De åtnöja sig ej
med Kymmeno vattensystems skogar; nu vilja <le äfven
komma åt Saimaskogarue. Or.h detta förtryter iistrn
Finlands »àgegare. Deras motstånd uiut planen sker naturligtvis
dig sågad vara genom Saima kanal och lusta um deu i
Viborg måste ovillkorligen värka betutigunde på
t.rävariihan-dnlu. Kun denna tunga tniuskas, liar landet godt däraf, uch
främst de landsdelar, som få betala de nuvarande
ölägenheterna. Låt vara utt några sågar vid Saimuvuttnoii genom den
föreslagna tlölningsleden blefve tvungna att stanna. Om
sågiudiistriu i sin helhet vinner på företaget, mA då dessa
sågar flyttas till Kotka. Motståndet mot flölledeu är
det-sumtua som försvuret af ett monopol.
,Kamelerna bitas’ icke mura om Jenisej-imkrifterua
sedan den sture skriftlärde professur V. Thomsen i
Köpenhamn »agi det afgörande ordet. De — inte kamelerna,
förstås — tiga om flnska folkets vagga och om nn stor finsk
civtlisntionshärd I centrum uf Asien, Hy häller äro de ur-
gamla kaldeiska minnesmärken. Ej häller judiska eller
arabiska. Ej häller härstamma de från mongolernas
stormaktsvälde. Ingen af de hittils försökta tolkningarna eller
gissningarna har träffat det rätta. De äro turkiska; så mycket
veta vi nu. Hvad de säga oss, det ligger ännu nnder sju
insegel. Men de lofva oss intressanta npplysningar om
turkarnes älsta historia. Måhända att dessa inskrifters ålder,
om de äro turkiska, stiger till nio hundra eller tusen år.
Ty i början af det andra årtusendet af vår tideräkning
bröto turkarne redan in i Persien och begynte därmed Bin
öfversvämning af de gamla kulturländerna kring
Medelhafvet. Centralasiena historia nnder detta aflägsna tidsskede
är ytterat dunkel och långt ifrån likgiltig för Europa. Ty
juat då förbereddes där de stora omhvälfningar, hvilka
sedermera kastade den ena råa nomadsvärmen efter den audra,
turkar, mongoler, tatarer, turkmener, ödeläggande öfver
kulturländerna i väster och söder. Den tid tyckes således
närma sig, då vetenskapen tår gagn och Finland heder af
de kostsamma expeditionerna till Centralasien.
En amerikansk lärd, professor H. Kcllar, som
studerar indianernas magi, har sett en medicinman göra födande
konststycke. En fullkomligt klar natt med det starkaste
skeu fråu fullmånen gingo de tillsamman ut på den öppna
prärin. Trollkarlen riktade sin båge och afsköt elter
hvarandra sex pilar, alla noggrant upp mot zenit, så att man
väntade att de skulle falla ned på hans eget eller
åskådarens hufvud. Man väntade en kvart timme, men ingen al’
pilarne återvände. Oaktadt den mest spända uppmärksamhet
var det ej möjligt för Kellar att upptäcka någon nedfallande
pil eller höra något y«d af en sådan.
Donna sannfärdiga historia har jag kommit att tänka
på, då det nn öfver alt i staden talas om andeskådning,
teosofi ocli spiritism. De skola värkligen vara mycket
märkvärdiga, dessa privata seancer, som arrangerats uf ett
sällskap intresserade. Fru Espérance, som nu rest bort, gör sin
sak skickligt. Man tror sig se henne hela tiden i det svagt
mycket svagt — upplysta rummel. Hon tyckes sitta stilla med
händerna i famnen. Och där växa upp skepnader af
norrskensljus, och de trycka åskådarnes händer och omfamna
dem, ocli de förstå vår Helsingfors-svenska och nicka ja och
nej till svar, som förnuftiga människor. Men klen måtte
deras begåfning vara, ty de göra intet, som vittna oui
skarpsinne eller oni cn högre kuiiakup, och de låta låna eig
att utföra barnsliga konststycket, ringa i klockor uch slamra
med skärmar. Och märkvärdigt Ijuaskygga äro de. Det.
kan ej förtttnkus dem. att de göra eig osynliga i dagsljuset.
Stjärnorna lysa ej häller om dogen. Men de sky äfven
forskningens ljus, ty de tåla ej närvaron af klentrogna
uch undanbedja sig pä förband (genom mediet, förstås) hvarje
närgångenhet, ingen läkare, iugeu fysiker, ingen professor i
filosofi, öfverhufvud taget ingen professionell vetenskapsman har
tillkallats. Och då någon velat hålla dem fast, halva de städse
glidit lindau som’ kvicksilfver. Såluudu har hvarje
allvarsam undersökning al’ det rätta wmimauhaiiget med dessa
företeelser varit utesluten. Äfvou om dylika experiment
skulle visu Big vara annat än taskspeleri, hvilket icke är
suuiiolikl, skulle de ännu icke bevisa något, hvarken
oui Bjälens odödlighet eller något anuat som ligger utauföi’
vår nuvarande erfarenhet, och alldeles förhastadt är utt pä
dem bygga något Hlusofiskt syslem eller lingon teologisk
troslära.
" i- ’-3
Sampo smides.
Konstföreningens, inkSnsnämd har soln kändt till sam
Ungarne inköpt hurr A. Hallens tafla .Sampo smides"
Meningarne om det mer eller mindre riktiga i konstnärens
uppfattning ooh Återgifvande af den linska stagens gudugostalter
ha varit delade Och om man IL ena sidan inko kan förneka
att don koustförfurne smeden, ferna smidde sig en hustru af
silfver, här framställs soin un mer In lofligt vulgär mon. har
dock taflan tack van* sins inånga förtjänster nil kommit, på
sin ratta plata. Del rörlig» lif och den spinning, i hvilken da
handlande poraonern» bellnna sig. ha llingals i flykten ocli
återgifvit* mästerligt Färgen ftr kraftig ooh lysande. Som
ett individuell, kunstv&rk. karaktäriserande sin mästare i fttrg
som uppfattning »kall taflan således utan tvifvel väl försvar»
■in plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
