Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 3.
TIDEN
1893.
Merliin Inni rcil hemåt, nit emellanåt kastande wi blick
pi den otäoka ormen, som hängde ocli slängde framlör
lio-uom, nllstsu som om dou vnrlt lefvande, ti ek loin «n
briljant idé. Han skalle använd» denna ilBdu reptil till att
böta sin hustru fiir hennes ormskräe.k-, han »kulle arrangera
det si, att hon skulle fi so ilen. taga den för lefvande och
som vanligt, blifva dödligt fiirskrllkt. och dllrpi skolie han
visa henne, att hon blifvit skrittad af en dBd, oskadlig
va-rolBC, och bon skulle blyga» orli lägga bort sin
nnrrnktig-het,
Det var en utmärkt idé.
När han kom hem, bar han in ormen i sitt rum ocli
arrangerade den på ett mycket naturligt, lefvande sätt. Ilen
tyktes hilla pi att kräla fritt del. ii p[itt a fönstret. fram
Öfver golfvet, och ingen som kom iu i rummet kunde gärna
undgi att trampa pi den.
Därpi tog han en bok och lade. den öppnad pi soffan,
iifverakidnde med beliton mill sitt mästervllrk och gick lit
i matsalen, ditr hans intet anande. Iiustrii väntade pi honom
med middagen.
Efter middagen tände hnn ön cigarr och satt. en stund
tyst och riiktc.
— Känner du dig trlit.t? sade ban slutligen till lienue
med ett. leende.
Hon skrattade, kallade honom en latmask och frägiule,
hvad det var ban ville ha.
— Bara en roman, som jag liiill pi att läsa. Jag
glömde ilen inne i mitt, rum. Den ligger pi soffan — du
»kulle väl inte vilja vara sä snäll . . .
Hon reste sig och sprang liitt fram till dörren.
Då hon stannade där ott ögonblick och vilnde sig om
för att fråga om namnet på boken, tänkte han pi, hur söt
och älsklig hon var, ocli för första gängen for en aning
igenom honom, att ban handlade ortltt och lättsinnigt.
— Bry dig inte om det,
sade ban ocli reste sig till
hälften frän sin hvilstol; jag skall
själf . . .
Men så tänkte ban åter
pä, bitr utmärkt hans plan var,
ne.lt sjönk tillbaka i stolen.
Och hon gick.
Han hörde hennes steg i
korridoren och log fiir sig själl.
Tänk si skönt, det sknlle blifva
efteråt, när hon, vis genom denna
läxa, lade bort sin dumma rädsla
— hennes enda fel.
Han hörde henne iippim
dörren till hans Hirn oeh ställiga
den efter sig, oeh hin log
fortfarande.
Det dröjde en sekund,
kanske två. och ban blåste ut den
blå cigarröken i en vacker ring
in]i lyssnade.
Därpå hörde ban hvad ban
■väntat att. fa höra — ett
genomträngande skri.
Därpå ett till. hvilket
förvånade honom — lian haile
väntat att fa höra henne slil igen
dörren efter sig ocli komma
springande tillbaka geueui den
länga korridoren — sà att leendet
dog burt pu lm os läppar.
Ocli därpå ännu ett skri
— ett till — ott till — skri
efter skri!
lien infödde betjänten, som
glidit ljudlöst af och an,
afdn-kande matbordet, stannade, släpte
ett par tallrikar och rörde
aig instinktmässigt bort mot
dörren.
Men ban rusade upp ocli
höll honom tillhaka, sägande hest:
— Stanna liärl Det. ilr ingenting. Din matmor har
blifvit skrämd, det är alltihop. Hon miste litra sig att
behärska aili dåraktiga rädsla.
Därpå lyssnade ban åter.
Skriken slutade med uigot som lät sällsamt likt ett
kväfdt. skratt — och därefter blef det alldeles tyst.
Och ut ur denna ihåliga, bottenlösa tystnad kom
fruktan öfver muniieii |ilr första gångon i hans lif, och lian och
den luörke betjänten botraktude hvarandra med llgon, i hvilka
det ftuts en sällsam likhet, — ångest, vild ängest,.
Hed eu gemensam impuls skyndade båda till del rum.
hvarifrån den hemska tyBtnadeo koin.
1)å mannen rykte upp dörren, varseblef ban tre ting:
det förslå var den döda ormen, »om lig där ban lagt den i
det undra var eu lefvande nnu, synbarligen den törsta»
kamrat, »om långsamt krälade omkring den: och det tredje
var eu sönderkrossad, blodig massa midt pi golfvet . . .
lian själf mindes ingenting vidare, då ban flere
vekkor aeiiare öppuade ögonen i ett mörkt, främmande rum,
dit man förL honom och där lian vårdats under aln aj
ak-dorn; men ilcu infödde tjänaren såg, innan ban tjutande
flydde ut ur huset, sin herre kasta aig öfver den lefvande
ormen och gripa dou uied sina blotta händer, ocli di andra
rusade iu i rummel och mottog» honom i sina armar, just
som luui vacklade och föll, faarni de ormens hufvud
formligen slite|, från kroppen.
Het var denna blodiga kutastrof, soln aå förändrat
lians karaktär och sätt.
Hun berättade den för mig en kväll, då vi sutto och
rökte pi däcket af eu ångbåt, som gick från Born huv till
Englund. Huu sparade icke sig niälf och »ökte ie.kr
lör-avura sitt handlingssätt, ulan berättade alt ai anui dat bär
framstält», men med en lugn, entonig röst. som icke röjde
den minsta rörelse.
•Tag frågade honom, di han hade slutat sin sorgliga
berättelse, hnrn lian knnde förmå aig till n(t återupplifva
minnet uf den förfärlig» tilldragelsen.
— Återupplifva minnet, af den? genmälde ban med
en lätt accent »T förvåning. Det lllmnnr mig aldrig ett
Ögonblick hvarken dag eller natt . . .
Kooperativa kök.
Frigau om kooperativa kök liar under senare Liden rält, ofta
behandlat», och flera förslag hafva framlagts.
Utgångspunkten är städse ölägenheterna och kostnaderna vid det
nn-varamle systemet, under hvilket hvarje familj har sitt eget
hushåll. De för köket nödvändiga tjenarne fiir inköp ocli
matlagning anses sålunda representera ett öfverflödigt
användande af arbetskraft, hvilken kunde komma samhället
bättre till godo pi samma ging som familjen anses kunna
inbespara de därtill Afgående utgifterna hvarjämte hiisnioderii
skulle kunna använda sin tid fiir andra görom/ll. Senast
|mr frågan behandlats af Catherine Sellien i rNort.h
American Beview".
Mun hur väsentligen samlat sig kring tvänne
projekt. Bida titgi ifrin ett kändt faktum, nämligen den
stora förändring, som försiggitt i hushållets förseende. Forna
dagars familj miste bokstafliga. „."ürse" bushållet. Den
ilhlre generationen torde ännn komina ihåg „slaktminnden",
då större förråder uf kött nppklipt.es till saltning,
korflag-ning och mycket annat. En gäng årligen måste källaren
fyllas med ved — hvad som ju ofta itnnu sker — och
bakning åtminstone al’ vissa sorters bröd måste företagas i
hemmet. Kokböckerna hade utdelningar för ej enduat
inal-lagtiiag, utan äfven lör bröd- och tiiibukuiug, syltning,
viu-liUredning u. d. Ofvan nämda författarinna pipekar uu.
hurusom åtskilliga blund dessa förhållanden Undrats livad
staderna beträffar. Ved lår mun köpa i mindre partier,
färska och saltade matvaror linaus till salu och hembäras i
anm partier för dogen: färdiga kalla ritttor oeh kallskuret
lis i butiker tid nästan hvarenda gutu: bos konditorn köper
man bakelser, hos bagaren alla sorters flniire bröd. med ett
ord, mun behöfver endast vara försedd lör dagen. Då nu
särskild» aflärer hesflrjn alt dylikt, hvarför »kulle di ej
detsamma killin» lita sig göra med don vurma luuteu till
middagen? Sä resonerar man. Hvurlör skola trettio
familjer halva trettio kök med betjäning, då några IB personer
i ett, gemensamt kök kunna förse hvarje fuiiiilj med del
nödvändiga V
De lifldu projekt, hvilka förnämliga»! varit på tal,
kuiiua kombineras, »äga somliga. Det unn åsyftar, att det
geuiensammu köket skulle hildu ett slag» klubbhus, dit hcl»
familjer ginge för att äta sin middag, hvilket utan ull
tvifvel blefve myuket billigare än houUuguiug. oui det
arrangerades pi ett förståndigt sätt,. Men det. linnes aå mioga
tungt vägande invändningar däremot, att de flesta endast
accepterat detta projekt såsom ett tillägg till det, hvilket
tyukos hufva sandat de flesta rösterna kriug sig och som
Åsyftar., litt maten skull föras frin köket till familjen»
heiu. Det säger aig själf|, att all hvud aoni hulockiiur etl
,.Ilctii* skulle försvinna, om familjen ej »kulle lä fäst»
afseende vid trötthet, mukligiiet, omklädael o. d. u|nn äfven
»nkiiu trefnaden vid „ogel bord",
Enligt sist. nämda projekt skulle däremot det
gemen-summa köket vurn anm en vnnllg r*»lnuruut, därifrån
familjen hvarje morgon finge alg tillskirkml en efter
omständigheterna mer eller mindre rikhaltig matsedel. Med
ledning »I duon» kunde man då urrultgeru aili middag med
flnru eller färre rätter uch portioner, och vid middagstid
skulle du altsumuiuii kommu frän rostannuiteu, hvilken
äfven skulle linfv» matsalar för dorn, aom önskade begugnu
»Adilnu. Det »kulle alt»A blifva »ont i sagan om „Bord.
du ku digt" — allting färdigt utan besvär
Detta liter visserligen mycket vackert. Men hvarje
husmoder skull dock genast kommu med Åtskilliga
invändningar. För de första, skall hon stliru, kan jag likväl ej
vara titan tjänstfolk, emedan det skall dnkas och diskus,
maten skull |lilius varm o. s. v. Dessutom skall I. o. in.
det, utmärktaste nrraiigement ej kunna aflägsna den
olägenheten, ntt alla rätter komina samtidigt, under det utt det
gamla, goda familjeköket ger mig rllttemn direkt frin grytan
eller pannan. Och om man härmed kommit in pi
sinak-frAgan. si lår husmodern ej glömma, att hennes man bnr
eu viss förkärlek fiir vissa rätter, tillagade pi viss»
bestämda sätt. Den ene vill hafva Usken mera, don andre
mindre saltad vid kokningen. Steken förefaller misslyckad,
inn densamma ej bar just den saftiglietsgriul, soin inan nil
en gång tycker om o. a. v.
Dessa och andra invändningar skola Åtminstone göra.
sig gällande i alla familjer, hvilkas villkor öfver hufvud taget
äro sådana, att det kan vara frägu om att hålla tjänare.
Däremot kunde projektet sägas vara mera passande för t.
ex. en arbetarefamilj, där det. skulle spela en väsentlig
roll, oin hnstrun kunde använda sin tid till
inkomstbringande arbete. I denna afsikt är det jn äfven som man
upprättat ångkök, men detta är ej nog. Ty hvart skulle
hustrun tJigu vägen med barnen? Ju, äfven det, har man ju
tänkt pi. Men nu kan hon i alla fall taga lillan pA
ormen, di hon springer kring närmaste gathörn för ott göra
inköp.
Med andni ord, livar,je åtgärd åsyftande lättnader fiir
hushållet lär vura säker om att vinna allmän anslntning,
ncb affärer af denna art skola belt. säkert framdeles
likasom hitiutils ganska naturligen itppstü. Men åtgärder fiir
att belt och hillet afskaffa hushållet ocli beröfva hemmet
ett viktigt kurnktilrsmärke, sådana skola belt säkert ej
lyckas.
Whjlm.
Från lifvet i England.
7 I V
„ tf når. -ag ex cunioua biljett och kom till os» pa fjorton
•W’ dugur", skref eu vän trän sydkusten.’ Jag var i
lycklig okunnighet om hvad en cxcnrsiuu den sista
juli innebar, så att jag gladeligen packade min
koffert uch afsände den med ett förträffligt expressbolag till
Waterloo station.
Äfven biljutt fick jug 1 dagar förut, hade således blott
min värda person aff tag» vara pi uch var följaktligen
benägen att le At de svårigheter, hvarmed mina vänner sökie
afskräminu mig.
Stationen var bokstafligen fuilpiiekiid ul lölk. Att fi
red» på en bärare var omöjligt. Ingen hade tid att. svara.
uUu rusade liit uch dit eller rättare ariuhugade sig fram,
Tåit kom, tig gick. hvisselpipor ljödo skarnmle i mina öron
tidning»pojkarne» skri tyktes mig gällare äu vanligt oc.li
se upp! ae upp! Åtföljdt uf knuffar mötte mig viil hvarje
»teg. Dilr kom uu jovialisk herre med hatten i baud
pustande uf hetta, här tvänne damer med un liten hund, som
de ängsligt »öka skydda, där eu mor med trenne huru.
Alla stanna frågande och ridvilla. Bakom dem gingo trenne
unga gesäller förmodligen urm i arill, sjungande liligt »ch
ritt. uuder det de vAldsumt boxa aig from. Just då ringer
eu klucka ucb ett extra tåg fyldt af folkakolebiirn glider
ut. De skrika, skrat tu, ajungu gatviaor, klappa händerna
och kasta äppelskal och plomtuoiikäruor på åskådarne.
Jug lie k ayu på en inspektör och hitufbll bonum om uti
sända mig en bärare, |y jag måste g» till en belt annan
afdelning uf stationen,
Jag mA»te lörst se fem tåg afgå", svarade han
hyggligt. „sedan skull jag hjälp» Ur."
Jllriivägabänirne äro eu myckel tunnan och hygglig
klass, i synnerhet oui de miaatänku, utt man söker i aili böra
otter den silfver»! un t i stallet för dun triviala |foppunlnnteti.
, fulelteru min koffert och ansvara för att den kommer ’med
excursiniiståget ttn Sldinuufh." AH rtjbt, svarade |nw oeh
för silfverslnnteus sknll förde han l|anden halfvägs till
mössan.
DÄ jug omsider banat mig väg till mill perron stod
jag inom IA minuter som 1 ett skrnlstäd utanför en
galler-port oeh Åhörde en liflig diskussion, huruvida denna vnr ilen
rätta perronen. Etl snde ja, en niinati nej. Folket, stod i kö
utanför biljettluckan, albi »Agn späjande. beta och ..fiolliga*
ut. alin beklagade »ig öfver trängseln ocli ,,hnrn visst fn|it
nppfönle sig, hnrn ile ||||de|es förlorade hufvudet och nil
be-lefvenliet vid dylik» tillfällen;" neil snminn person ntdelnde
knuffar till höger och vänster ocli skrek „my dear woman",
„my dear creature" till de närmaste, som sökte värja sig mol
henne. Polisens varning „att vara lugn, att för alla flns
rum, att |inn öppnar porten, nilr det blir tid* o. s. v. ljöd
för döfva öron. Ändå försökte de att storma porten uch
tränga undan honom. Sakta, saktn, ropade ban, dfl hnn
öppnade den, men som en vild fors rasade massan framåt,
knuffande ned nil i iless väg. Jag aig mången med rifna
kläder. nAkta er för flcktjufvar och se efter ert bagage"
st,Ar att, läsn A hvarje station. Tror Ni min koffert kom
med tåget V frågade jug en herre. „Nej, det t ror jag icke,
i synnerhet aom bagage ej tillätes ined detta tåg, det
kommer nog med nästa, om det kommer." Motnummor eller
något slugs säkerhet gifves oj. Jag litade pi mill ..lucky
star" och jag lindé %J misstagit mig, ty tack vare
silfver-shinten hade jag nöjet att, se min koffert våldsamt utslungas
på Sidmoutb perron.
Dof, faller aldrig LondonboB in att söka landtlif: ban
reser alltid till hafskusten, och albi kuststäder äro inrättade
att tillfredsställa lians fordringar.
Den fina världen reser till sydkusten jul och pisk.
till norden och ntlnndct under summaren. Den högre och lilgre
medelklassen besöker östra kusten uf England, dilr klimatet
är utmärkt. Det ligger en hel rad af atörre’och mindre
städer lätt, bredvid hvarandra å 3 A f timmars afstånd från
metropolis och ibland dem äro Bamsgate och Margnto de
mest populära. De äro Loudon i miniatyr pius hafvet. De hafva
en härlig luft oe.li ett förtjusande läge. Ramsgate ligger delvis
på höga kalkklippor och utmed hafskauteii sträcker sig en bred.
ståtlig, väl upplyst esplanud, hvilken utglir en majestätisk
promenadplats 711 i HU fot öfver
hafvet. Hvilken utsikt I KnqelsUa
kanalen i ull dess prakt. Pä
ett utsprång, 20 eng. mil fr.
Bamagate ser man en liten stud
Deal oeh om aftonen ser man
tydfigt eu nid af gaslyktor.
Strax bredvid ligger Dover,
hvarifrån man vid klart väder
med blotta ögal kan följa
post-ångarne ända till Calais. Ulngs
den nyss nämda esplanaden
ligger en iång rad af bus,
uteslutande afsedda för sommargäster
uch utgör den den aristokratiska
delen af staden och besökes
fög» af popnhicen. Dess
favoritplats är stranden och sedd
Mn esplanaden ter den sig
såsom ett kaleidoskop. drömt
soffor riirsedila med röda dynor
och stolar uthyras fiir I penny
platsen. De sti i långa rader
och äro fiillpackade med folk.
Hvarje tumsbredd af den breda
sandremsan är upptagen och om
barnen kau man säga såsom
en fransman yttrade aig om
Whitenhapel: -de måste ha
regnat neil. så talrika är de."
Del nr en suiiu Iröjd att
beskåda suiàttiligarnc, hurusom
de uied spadar och pytsar i
oaflåtlig vilrksanihel föra ett
lyckligt lif. De äro mycket
ändamålsenligt kladda i äotarinössur
eller hvita I|||fver och så sinnrikt
uppskörtade, alt. ile med nakna
fötter och ben ledigt kuuna
plaska och leka i hafsbrynet. Många
småttingar apriuga timtals belt
ugeiierudt i paradisisk kostym.
Längs vattenbrynet slår en lång
dtibbelrtd af badvagnar, hvilka
dragas npp oeh iied af stora,
tjocka hästar alt efter ebben
och floden. Vattnet stiger si
hastigt, att uiau måste bäras al
männen till vagnen eller när
det ilr högt går man ut i en
kärre Pi framsidan af badvagn eu (the matthiae) finnes
ett smalt bräde, där tniui i en icke »It för säker ställning
miste invänta sin lur att komma iu. Hiuler det jag
sålunda väntade i dag läste jug allnunserna på
badvag-iiarue ocli »Ag följande ganska lämpliga och Ulliga rader:
.,VVluit are the wild wnves saying? Try Beechau/s pilis!"
Bud tiden hör till strandpuhlikens morgonprogram. De
bada ej ((jä|fva, men äro mycket intresserade åskådare.
Engelskorna, eljes så ytterst blygsamma och pryda,
bada offentligt äfven tillsamman med männen, I Broadstalrs
är badplatsen vid vågbrytaren, illir e.n tät, folkutusau ilr
samlad för utt lyssna på uiililärorkesr.eru, aom spelar därstädes
hvarje tiiiirgoii från 10 —I, oeh med kikare iölju iu
badandes rörelser. Här vore, syues mig, engelsmannens mycket
älskade och bupriBude „privacy" på rätta platsen. Männen
begagna »ig icke alltid af biidhytteu, utan göra tuilett
under bar himmel inför talrika åskådare.
Den »mak nrh lyx, aum skandinaviska damer utveckla
i badkoatym, ilr här okänd. Baddräkten af simplaste
beskaffenhet ingår i biljetten, aum kostur 3 p. Budhikan oeh
luidkuppur begagna» ej, utan äro tvänne små huiiddukar all
»om hest As, För de biidandua säkerhet uppehålla »Ig tvänne
polisbilar I omedelbar närhet.
Strandpuäikeu hnr en bel serie nf tindra förlustelser.
1’oailivniuaik IVH|dar bana »roll hein dugen, „PlinjjJl and Judy"
hnits ögon, cJovrua, svärtude ocli utpyntade r negrer " (nigger»)
locka ined si inv populär» och komiska visor ott stort oeh
tacksamt auditorium, »om alltid ,iuod »tnr tlllfrediMtällelae och
hög röat infaller l refrängen. Fotografer lugn lian» konterfej
för I penny, iVeiiologeu tolkar hnu» karaktär lör I penny
För »anima uiiapraUlbsu »ilium» får ban vela sin vik I och
bli „ hunn nerfor stärkt», ja han botas lör sömnlöshet och
alla nervösa »kominor genom att »tamm ett par minuter vid
ett elektriskt batteri." Edison» fonograf upplåter »in
my-atoriöui röat tor 1 penny. Hvad lins där uier lör alt roa
honom? Jo, dresserade hundar, apor i geiiurulaiiiilfuriii, »pann
uf goltur lör smibnriieii uch eu trupp uf »de kosmopolitiska
martyrerna" uanornu, hvilka med hopplösheten» resiiniuliuu
galoppera fram och tillliakit ofta tungt lullade uch Iftrlöljdu
lif deras plitgure» piskslängur.
Det fslten.uf »ig själft att bukidav-, boiibon*-, mjölk-,
Furst Battenbergs liktåg i Graz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
