Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1.
TIDEN.
1803.
rJag k it tinor ej till bruket uf medicin", svarade jag.
.men jag skall se till honom."
Jag närmade mig lians hyttilörr, knackade på och
inträdde därefter. Kapten Oayzor lig i sin koj, beläget
ntider en medelstor vuntilnppning, genom hvilken
morgonsolena strilar klart, skeno in, sä att hytten var fullt
upplyst. Jag stod där stum, icke vetande om jag skullo tro
mina egna ögon, sä förvånad viir jag öfver ilen förändring
den stackars mannen hade undergått. Hans ansikte var
blått och ögonen lågo insjunkna i sina hålor. Läpparna
voro hvita och händerna blåsvarta samt alldeles hopskrumpna.
nästan bortvissnade. Då han fick syn på mig. bad han
mod ihålig, halfhviskaude röst om en dryck ratten. Jag
rltkte honom ett fullt glas, hvilket han med feberaktig
ifver tömde till sista droppen, föll därefter stönande och
jämrande tillhaka mot kuddarna samt gjorde svaga försök
att gnida först den ena armen, sedan den andra.
Jag hörde någon öppna dörren bakom mig, och då jag
vände mig oro. säg jag stewarden inträda.
,.Hvar är mr Perkins?" frågade jag.
PHan är på däck."
Jag bail mannen stanna kvar i hytten en stund ocli
gick själf npp på däck, där jag träffade styrmannen.
.Vet ni af. att kaptenen är mycket sjuk?" sade jag,
.Om jag vet! Jag har setat hos honom halfva
natten och gnidit hans annar och ben och för öfrigt hjälpt
honom så godt ja kunnat. Vet ni, hvad sjukdom det är?’
.KoleraI- svarade jag.
.Store Gudi’’ utropade ban, .hvad säger ni? Hunt
har väl koleran kunnat komma ombord?"
„En vän till mig dog i samma sjukdom 1 Rangoon",
svarade jag. „Jag känner symptomen och vet, att. jag ej
misstagit mig."
r5ten huru har sjukdomen kommit ombord?’1 utropad.)
ban åter ined förskräckelsen målad i sitt ansikte.
.Ar den där olycksbådande tingesten ännu i vår
närhet.?" sade jag pekande åt flottan.
.Ja", svaraile styrmannen, „vi hafva på hela natten
ej kommit ur fläcken."
En fruktansvärd misstanke uppstod hos mig, då jag
ånyo betraktade det sorgliga föremålet.
rDet skulle ej förvåna mig, om vi förde koleran med
oss i går från dödsflotten där borta", Bilde jag.
.Kan sjukdomen spriilas på ett dylikt sätt?" utropad?
mr Ferkins blek och stirrade mig rätt i ansiktet.
„ütan tvifvel! Smittan öfverfördes med lidan —i
ined de däri liggande böckerna."
.Men iletta är icke möjligt.", stönade han.
„Det behöfves blott, att ilessa böcker varit, i en ko
lerasjuks ego, begagnats at en sådan och blifvit genompyrda
af den sjukes utdunstning, för att den, som sedan kommer
i beröring med dem, skall blifva angripen, i synnerhet oia
en sådan person är lätt emottaglig föl smitta, hvilket
troligtvis varit fallet med kaptenen."
.Men då kau ju knappast någon ombord vara säker?"
svarade styrmannen.
„Jag är ingen läkare", sade jag. „inen jag vet, att
frön till sjukdomar sådana som skarlakansfeber, difteri,
kolera etc. kunna bibehålla sina förstörande egenskaper i flere
år. Jag har hiirt. talas oin fall, där kolera blifvit
fortplantad i kläder. Det är min fulla öfvertygelse, att vi
förde koleran ombord i går från den där fördömda flotten.’
, Vore det ej bäst att förstöra dessa olycksbriugande
böcker", frågade 9tyrmannen.
■ Ni har rätt. Ju förr de äro öfver bord, dess bättre"-,
svarade jag, hvarpå jag gick ned i kajutan.
Då jag inkommit i kaptenens hytt, fann jag stewa>
den sysselsatt, med att gnida hans lemmar. Den ohyggliga
sjukdomen tyktes snart hafva fullbordat sitt värk.
öge-nen voro röda och djupt liggande i sina hålor. Ansiktet
var till ytterlighet afmagradt ocli dragen skarpa, nästau
oigeiikUuiiliga. Den, som följt gången af en sådan sjukdoiu
vet, hvilken hastig förändring kan på kort tid ega mm.
Jag såg mig omkring efter deu lilla lådan med böckerna,
upptäkte den snart, och med en till hands varande käpp
lyckades det mig att upplyfta lådan och förskaffa den lit
genom ventilen ned 1 hafvet.
Kaptenen fötøde mina rörelser med matta, uttryckslösa
ögon, men yttrade ej ett ord. Då och då lät han höra eu
atönande ljud eller en hjärtskärande jämmerklagau. Jag vår
i själfva värket mycket bekymrad, ty huru skulle vi reda
oss, då han var borta? Jag kunile ju intet annat göra Hu
—- oförmögen att hjälpa — se honom utandas sin sista suck.
Han lefde till aftonen. Det enda hau de sista
timmarna yttrade var en bön, att Gnd snart måtte belria
honom från hans lidanden. Jag hade varit i tillfälle att säga
honom, att han led af asiatisk kolera samt förklara på hvad
sätt den förfärliga sjukdomen kommit ombord; men hatts
kval voro så stora, hans död så nära, att jag tviflar pä,
att han förstod mig. Han dog kort därefter klockan sju
på aftonen.
Så snart kaptenen dött, gick jag till förste
styrmannen — hvilken då hade vakt på däck — oeh radde honom
att genast kasta liket i sjön. Han tillkallade några af
besättningen. Man släpnde nt den stackurs kaptenens
kvarlefvor och scilun några tyngder bandits viil fötterna,
kastades kroppen fttverbord. Ingen begrafiiingsccrotnoiii
försiggick; inga böner lästes. Vi voro alt, för mycket gripna af
rasa att kunna tänka på utgöt sådant.
En timme senare omtalade stewarden för mig, att
två man uf besättningen lågo i krampryckningar och svåra
plågor.
Jag gick för nt och inträdde i skansen. Hettan
därstädes var förfärlig, emedan, då det blott fans en enda
nedgång ocli inga ventiler, någon luftcirkulation icke kunde
komma i fråga. Under eu däcksbjälke hängde midt i
skau-sen en rykande tranlampa, hvilken lämnade blott en
sparsam belysning, och det var därför endast med största
svårighet jag knnde leta inig fram. Jag upptäkte snart de
två inllnnen och såg, bur ilet var stäldt. Dessa två
olycklige haile tillhört brit,besättningen vid besöket på flotten,
Modfäld och nedslagen samt, nära nog sjuk af den kväfvande
luften i skansen skyndade jag mig — sedan jag ined några
lugnande oril tilltalat de ajnke — åter npp på däck.
Den ene af dessa mäu dog påföljande morgon och den
andre på middagen samma dag; men innan den siste aflidit,
hade tre andra insjuknat och bland dem förste styrmannen,
som äfven snart dog. Han sänkt«8 liksom de öfriga i
hafvets djup, och inom fyra timmar därefter hade tre andra
fiiljt honom. Det var fasansfulla dagar, dessa, som vi
upplefde ombord pà Justitia i Indiska oceanen, och femte
morgonen efter den, på hvilken vi sammanfördes med den
olycksaliga flotten, bestod barkens besättning af fyra personer
— jag själf ocli båtsmannen medräknade — ataf de
femton, hvilka hade seglat från (Jalcuttu.
Jag gick ensam ut i fören. Stjärnorna tindrade
muntert pa den mörka natthimlen, och en behaglig svalka
af-kylde något mitt brännande anBikto. Just då bröts den
djupa tystnaden af ett högt rop, som kom från fartygets
främre del. Ett ögonblick därefter såg jag en figur springa
upp på backen och däritråu störta sig öfverbord.
Jag skyndade ned på fördäck och Båg då, att det. var
båtsmannen, som störtat, sig i sjön. Förmodligen hade
plågorna blifvit honom för svåra, hvarför han på ott dylikt,
förtvifladt sätt gick döden i förväg. Den andre kändes
redan kall, och af bela skeppets personal var jag Båledes nu
den enda öfverlefvande. Jag gick åter npp på backen och
fick tag i en tågända för att kasta åt båtsmannen, om ban
tilläfventyrs skulle hafva kommit till vattenytan igen.
Månen sken klar och npplyste fullt hela denna sida af
fartyget samt återspeglade sig i vattnet nedanför, och nu då
jag för andra gingen lutade mig öfver relingen, såg jag
klart och tydligt en niänniskofigur liggande i sjön alldeles
under fartygets bog. Jag säg och såg om igen, jag
stirrade på föremålet, hvilket äfven det var klart upplyst af
minens skimmer, och nn upptäkte jag, att den figur, som
làg där nere orörligt, flytande på vattnet och med armarna
iitsträkta, icke var båtsmannen, utan den döde hinduen
ifrån bambuflottan. Underligt skulle det därför ej ha varit,
om jag — vid åsynen af den ohygglige iudierns kropp,
hvilken jag trodde ligga på hafvets botten — i detta
ögonblick förlorat förståndet. Jag kommer ihåg, att jag
skrattade vildt, att jag i vanvettiga ordalag besvor ilet mörka
föremålet att draga hädan, att jag med knuten hand hotade
detsamma, samt slutligen att jag på backeu sökte efter
något föremål att kasta i ansiktet, på det, meu i samma
ögonblick förlorade jag medvetandet och nedsjönk på däcket.
Upplösningen på denna fasansfulla händelse återfinnes
i en rapport afgifven och beedigad af kaptenen och
besättningen å engelska skeppet .Forfarshire" fråu Calcutta till
Liverpool.
Kapportcn, daterad den 29 augusti 1859, meddelur,
huru man fann barkskeppet Justitia meil bela besättningen
utdöd. Endast en paBsagerare, Thomtui Barron, var vid lif
och efter energiska ansträngningar blef han räddad och
kunde afgifva den berättelse, som ofvau meddelats.
Weltschmerz.
Ej kan jag sjunga om deu sjuka trånad,
Som vill förgifta världen med sitt ve.
O värld, du mäktig är som sagans fe
Och skön som hou; hvi skall du då bli hånad?
När med en galla, från kliniken lånad.
Med ormens etter ocli med u|fvens brånad
Magsjaka rimmare dig skymford ge,
Jag ser dig mildt åt deras utbrott le.
Väl lina det lidande och nöd i världen
Ooh krig med penningen och krig med svärden
Och ytlig flärd, förtryck och brott och harm.
Men nnder ytans larm och under flärden
Där går en Golfström stark och i|jnp och varm
Med grenar in i hvarje väsens barm.
Ragnar.
Hvad skola vi äta?
I Reinic des Bennes resumerar A. de Neuville några
uttalanden af tyaka och ryaka vetenskapsmän beträffande
lifsmedlen. Vi förbigå en iuledning om, hvad den
mänak-liga kroppen behöfver nf de olika ämnena, hvilka genom
födan tillföras densamma, emedan alt detta torde vara
läsaren bekant, från mera än en populär framställning. Vi
börja därför med ilen något öfverraskande upplysningen, att
åtskilliga vetenskapsmän med br G. Sée i spetsen anse, att
de många vetenskapliga bcräkniiigarne ej varit pålitligare
än att vi i själfva värket äta 2 eller 3 gånger så mycket
som vi egentligen behöfva.
Den lråga, hvilken under senaste tiden framträdt
starkast, är emellertid vegetarianismen. Skola vi upphöra
med att äta kött? Äro värkligen vegetabilier, och
utealutande sådana, den ändamålsenligaste födan lör en människa?
Det finnes ju måtiga som lörläkt» detta, men de författare,
hvilka af Neuville citeras, äro ej af denna åsikt. Ryssen
Svintlovsky säger, att äfveu om människan kan afhålla sig
ifrån kött, så är därmed alls icke sagdt att hon liir göra
det. Han anför enligt därom anstälda speciella
undersökningar, att de arbetare, hvilka endast nära sig med
vegetabilisk föda, äro långt svagare än sådana, som till en
väsentlig dol lifnära sig med kött. Älven klimatet spelar
en stor roll. Poncbet har sagt, att om de nu uteslutande
fruktätande aporna lefde i Sibirien, så skulle de sluta ined
att, äta kött. Pouchet anser äfven, att till följd af den
mängd födoämnen, som vegetarianerna måste stoppa i sig,
behöfva do alkohol för att underlätta matsmältningen, och
de skulle sålnnda vara utsatta för att blifva drinkare. Prof.
Raonx däremot Bäger det samma om dem, som äta kött,
och man står sålunda lika klok gentemot den atridande
vetenskapen.
Emellertid tyckas de flesta fysiologer med Geoffroy St.
Hilaire i spetsen anse, att t. ex. den anglosaclisiska rasens
obestridliga energi och framgångar härleda sig ifrån att de
äro starkt köttätande, under det att irländarne kunna skjuta
akulden liir sina politiska och sociala olyckor på potatisen.
Likaledes hänvisar inan till hinduerna. Öfver hufvud
taget påstå antropologerna, att födans art eger deu allra
största betydelse för folkkaraktilren. Vegetabilisk föda gör
människan mildare, men dödar samtidigt energin. T. o. m. i
djurvärlden märker man skillnaden. Björnen och svinet äro
rätt medgörliga aå läuge de äta uteslutande
vegetabilier, men gif dem kött, och de blifva vilda och farliga.
Äfven duivorna kan mau göra ilskna uch rofgiriga, då man
löder dem med kött. Prof. Danilewsky har skrifvit en bok
om detta, och eldigt hans framställning äro de nationer,
hvilka äta mycket kött, vackra, energiska, intelligenta,
modiga och ega krigiska böjelser. Vegetarianerna äro blida
och goda, men mer eller mindre inskränkta. Förf. går t.
o. m. aå långt, att hau vill spåra oliku värkningar af olika
sortera kött.
Sviatlovaky är oj fullt så exklusiv, utan anser, att hans
landsmans teorier först i eu framtid möjligtvis skola få
någon betydelse, då analysen af de olika lifsmedlen hunnit
vidare än för närvarande. Öfver hufvud taget kan man
eu-ligt fysiologins nuvarande ståndpunkt ej säga mera än att
den näring, som passar bäst för vår organism, är deu, i
hvilken förhållandet mellan kväfveämnen och fettämnen iir
som 1: 3 (Liebig) eller 1: 3,75 (Moleschott). Dessutom
måste vår föda innehålla vatten och salter. Dessa senare
äro ej direkt närande, meu de bidraga till att påskynda
matsmältningsprocessen. Vattnet är ej mindre nödvändigt
bl. annat, emedan vår kropp till två tredjedelar består af
vatten (70 proc.), hvilket på olika sätt afsöndras från
kroppen i ofantlig mäugd, omkring 3 liter |lagligen.
I öfrigt, ser mau den nya vetenskapen kullkasta deu
gamla, åtskilliga födoämnen, hvilka man förr ansett
såsom svårsmälta, betecknas nu såsom lättsmälta och tvärtom.
Men, säger förf., därmed har man ej kullkastat den gaml"
goda regeln, att. hvarje måge själf bäst vet. att. skilja
mellan hvad som är tjänligt, eller ej tjänligt för den samma.
Åtskilliga frågor har vetenskapen alls icko kunnat
besvara. Hvarför föredraga vi vissa rätter varma? Vissa
arbetare, hvilka ständigt äta Bin mat. äfven soppan, kall,
befinna »ig mycket väl däraf. Ej håller veta vi, hvarför
kött blandadt i bröil Ilr ohälsosamt, eller hvarför vi så
lätt smälta, det ostämne, som tinnes i mjölken, uien däremot,
ej den färdiga osten.
Författarens lefnadsregler gå ut därpå, att vi för det
första skola äta mycket måttligt. Man bör hällre äta
litet. flera gånger om dagen än mycket få gånger. Ät ej
mera än hälften, kanske blott, tredjedelen af hvad du A««
äta eller hvad som du nn dagligen äter. Sörj för riklig
omväxling på din mataedel, och, framlör alt, gör dig ej till
excltwiv vegetarian.
Och kött? Ät ilet med måtta, men låt icke skrämma
dig af alla de olyckor, som köttfienderna lörespå dig.
Wlijlm.
Falskt minne.
et händer oss olta. då vi se eller hörn något för
första gången, att vi tro oss hafva sett eller hört
det samma under andra omständigheter. Vi stå för
första gången ansikte mot ansikte med ett.
landskap, och ilet förefaller oss som skulle vi känna
dessa träd, ilessa biirg, kort sagdt, att vi hafva sett det förut
Det är detta aom man kallar falskt minne eller paramnesi;
men ehuru dot förekommer si ofta, har det blifvit ondast, föga
stuilerailt. Ett, arbete af Ribot- om minnets sjukdomar, en
studie af Burnham, några uttalanden af James Sully, se där
ungefär alt; oljes liar don moderna vetenskapen varit stum
beträffande denna fråga.
Af intresse iir därför en artikel af Andre Lalande i
no-vemberhätlet, at ßeeiic philoeophiqua ooh resumerad i Beuuc des
Revues. Hvari, frigar förf., hestår detta fenomeu? Jilmto
dess dominerande karaktär, d. v. s. jämte den illusion, aom
bringar oss att orütteligen tro, att vi för andra gingen se
niigot, som vi i själfva vllrket se för första fången, iir
pararn-nesin ock vanligtvis beledsagad af en sorts pinsam känsla, som
kan vara ganska olika, linda från en vanlig beklämning eller
tryckning för bröstet och till .maran- eller rent af förfäran.
En person, som under läsningen af en roman blef betagen at’
denna illusion, förklarar, att huu rent af troddo han skullo
blifva tokig. Det dröjde endast fem minuter, mon dessa voro
förfärliga.
En annan milrkligliet gör sig emellertid olta gällande
vid detta fenomen, nämligen ntt inan ej endast tyckes
återfinna fakta utan äfven har en förkänning at’ det följande eller
Åtminstone tror sig hofva den. En läkare har för Lalande
berättat. att då ban för första gången sig „Ruv Bias" uppförd,
en pjes. som han hvarken halle sett eller läst, tyktes ilet
honom att ban igenkände alla detaljer i handling ooh spel. ocli
ej endast detta, ban viste äfven nigra minuter förut hvad
som skulle komma. En militiirliikare. som gjorde samma
erfarenhet med en annan teaterpjes. tillägger t. o. m., att då
skådespelaren böljade en fras, kunde ban själf säga
fortsättningen it en vän, som satt bredvid honom. Ett tredje
exempel, soin anföres, tyckes mera höra till telepatins område.
En person, som länge försummat skrifva till sin gamla lärare,
gjorde det sent omsider efter 18 månader. En natt tykte
ban sig böra läraren uttala alldeles samma ord, som him
dagen därpi läste i lians di ankommande bref. Detta
förekommer som sagdt ofta i meddelandena om telepatiska fenomen,
meu dot iir ju möjligt, att dessa kunna hafva nigot gemensamt
med paramnesin.
Att denna senare förekommer mvcket ofta ar säkert
nog. Dickens trodde ju, att alla människor kände den samma,
och Burnham aiisig, att åtminstone hälfteu al’ alla de
människor. med hvilka ban talat därom, visade sig vara bekanta med
den samma genom egen erfarenhet. Enligt Lalande är det
åtminstone 30 proe. af »litt tillfrågade personer, som klart
och bestilmdt ega erfarenhet i denna riktning.
Miste män nu beLrakta falskt minne som ott
patologiskt fenomen? Ingalunda. Det förekommer hos friska som
nos sjuka personer utan någon skillnad. Dr Krcepolin tror
sig t. o. ra. kunna säga, att. ilot endast förekommer hos
normala personer, men detta huller ej streck.
Hvad som man tämligen säkert torile kunna säga är,
att parainuesin är en sorts exaltation af de andliga
funktionerna. och såsom sådan framkallas densamma nästan ständigt
af excitation. äfven efter en långvarig trötthet, hvilken ju ock,
som man vet, stundom kan vara exoiteraude.
Fenomenets egentliga natur hor mon dock ej ännu
kunnat påvisa med bestämdhet. Wigan och Maudsley anse, at.t det
samma är en samtidig funktion af bida bjäruhalfvorna. hvilka
eljes arbeta alternativt. Aujel söker orsaken i distansen
mellan sensation ooh perceptdon. Andra gissningar hafva ock
varit framstälda. Lalando anser att orsaken iir en dubbel
per-ceptiou. först omedveten, därefter medveten, nigot som leder
Linken pä Leibnitz» ..insensibla perceptioner", hvilka — så
länge bekämpade — nu tyckas skola triumfera tillsamman
med den moderna psykologins eröfringar.
I alla fall. säger Neuville, kunna vira dagars
vetenskaps- och koustkriiici göra väl i att icko glömma existensen
af paramnesi. Alt för olta tala de om reminiscenser eller t. o.
m plagiat, där det i värkligheten är de själfva, som lida af
»falskt ininne".
Bodega Espanola^
HELSINGFORS
Försäljning i parti och minut af endast äkta utländska
Ijiner &
Spirituösa.
8 S. Esplanadg. 8.
Franska Lifförsäkringsbolaget
I/URBAINE
meddelar fördelaktigaste lif- ooh kapitalftirsSkringar at’ olika slag.
Särskildt må framhållas de så eftersökta liarnfiirsükriiigarnn. LTrlmine
är fortfarande det enda bolag, som meddelar uppskjutna llltTirhöklingar
att vid 21 ål-S ålder tråda i kraft ntau alla förbehåll redan åt barn från
det första lefnadsåren
Carl von K.norrlng,
Kontor: Mikaelsgatan 1.
Försäkringsaktiebolaget %
Vackra Julpresenter:
@rien/alis/ta
W M Tf WW1
KALM A,
Broderier till Soffdynor, Borddukar, Dra
perlor, Divan-, Skrifbord!;-, Piano-, Trymå
och Säng-mattor, Turkiska bort), Möbeltyg
sto.
Georgagatan 31. Alwin Johansén.
Vörtbröd
hvars sammanlagda fonder öfverstiga 10 millioner finska mark, har
under sin 19-åriga tillvaro utbetalt för inträffade dödsfall 3
millioner tvåhundratusen mark. Bolagets vinst under 1892 uppgick
till Fmk 240,904, hvaraf till de försäkrade utdelades Fmk 90,452,
ett belopp, som med all sannolikhet efter högst 3 år kommer att
åtminstone fördubblas. Huru förmånlig för de försäkrade vinsten nu
redan dr framgår af följande exempel för 1892:
N:o 1803 årspremie Fmk 2630, vinst Fmk 451: 30.
N:o 2996 „ „ 798, „ Fmk 127: —
N:o 215, Hf ränta „ 3000, „ Fmk 666: 60,
N:o 438 „ „ 1000. „ Fmk 124: 55.
Lifförsäkringar, Lifräntor. Öfverlefvelseräntor
och Kapitalförsäkringar
af alla slag beviljas mot billiga premier på de fördelaktigaste vilkor.
Försäkringsbeloppen utbetalas, om så önskas, omedelbart efter dödsfall.
Prospekter och upplysningar lemnas å hufvudkontoret i bolagets
hus, Skilnadsgatan 2, samt hos bolagets agenter.
Direktionen.
och god lutfisk hos
M, Lindqvist.
Alexaudersg. 54.
■.lösnummer
ar
TIDEN
u
IS penni.
Iiämpllg;
JULKLAPP!
Presentkort å
HMWlade
och
TIDEN
för IS» |
erhållas & Huvudstadsbladets
kontor, Skilnaden 6 och Fabiansgatan
14, samt hos hrr 0. W. Laurent &
C o. N Esplanadgatan 35.
Innehåll: TiU våra läs äro. — Julen. —
Veckan. — Ett julminne, — Två
broiler. — Ett ooh annat. — När pesten
kom oiubord. — Weltschmerz. — Evad
skola vi äta? — Falakt minne. —
Annonser
Illustrationer. Hamnbanan» invigniug. —
Vaillant- — Bombattentatet i franska
duputuradekauimartui d. 9 dec. 18B3.
HELSINGFORS,
Hufvudstad»bladet» Nya Tryckeri t»88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
