Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17 ______
„Hvad di mor?"
„Att nian vid en dnell skjnt.it unge lien-
lindell i bröstet, stackars unge man, kvad skola
mor-lörSldrarne säga — or.h fästmön — men, mitt barn,
livad fattas dig? ITerre Otid, bon dör!" Fm Martha
böjde sig öfver sin dödsbleka dotter. ,Silg mig barn,
hvad fattas ilig? ack, säg blott, ett ord, lindra min
ångcBt".
Elsbeth öppnade Ögonen. pÄr han död?"
r Hvem ? Ack, han dör midt emot, jag vet, icke.
Kom och lägg ilig. jag skall springa till doktorn
„Nej, lät vara, jag blir nog bättre, jag biet
blott sä lörskräkt".
Fru Martha suckade, hon förstod sin dotter.
Elsbeth gret bittert. „0 Rudolf, Itndolll Mor, katt
jag aldrig lä se honom mer".
Den gamle blef ntlstan ntom sig. ,,L!linua
honom ät haus läkare och harts brud, titi kan dock ej
hjälpa honom".
rNof, jag katt ej hjälpa honom, mon jag kan
bedja för honom". Och hon kastade sig pä kaä och
begrof ansiktet i sina händer.
Fru Martha gick nt — o Gud, hvad skulle
väl bli’ af alt detta? Hon satte sig pä trappan,
presidentens betjänt gick jnst förbi. rSllg mig,
Johan, hur m&r nnge herrn?"
Betjänten såg bedröfvad på henne. rAck, frn
Martha, ban dog för en half timme sedan, kulan hade
genomträngt hans högra lunga.
„Gnd i himmelen", tvätterskan hopknäpte sina
händer och såg sorgset framför sig. Tjänaren gick
vidare och fru Martha begaf sig in.
Elsbeth låg ännn pä knä. „Kåra mamma, gå
dit öfver och fråga hur det är med honom".
„Mitt, stackars barn, hvad skall jag göra där?"
Modven började gråta. „Så är ban då död, mor, ack,
ilå är han redan i himmelen, ban tillhör ingen
annan itu Ond, och den som tillhör bonum fä också
människorna älska; o mor, jag liar älskat honom".
Det var en tlag senare. Fru Martha liade
gått ut och Elsbeth satt vid fönstret som det
tyktes arbetaade. I själfva värket hvilade dock hennes
händer slapt i skötet och oafvändt blickade hon
öfver till huset midt emot.
Det, knackade. Elsbeth öppnade dörren och en
tjänare inträdde, »Fra presidentskan låter fråga, om
jnngfrnn vill binda dessa blommor till kransar? De
skola vara åt vår unge herre".
Sture Gud, hon skulle binda hans grafkraus!
Häftigt darrande bejakade hon frågan och tjänaren
gick åter bort. Hon betraktade blommorna, stora,
vackra rosor, röda och hvita. Hon förde en halft
utsprucken knopp till sina läppar, kystc den och
hviskade: jS&g honom hur jag älskar honom! Lyckliga
blommor, I fån hvila vid haus sida. kunde också jag
bli begrafven med honom".
Dä bon fick kransen färdig var det redan mörkt
ocli hun gick öfver till presidentens med den. Johan
kom emot henne i förstugan uch ville taga krausarnë
af henne, efter honom kom fröken v. Feldheim.
.Lät dem vara, Johan", sade hon, „jag skall
själf härå upp kransarna, uch ni", vänd till Elsbeth,
„ kan gå till fru presidentskan, hun har Here
uppdrag».
Denna kalla röst. förskräkte Elsbeth. „0, hon
älskade honom ej som jag", tänkte lioti tyst. Ocb
innan hult bann uttala en bön att få följa ined upp
väude sig fröken v. Feldheim om och sade ännn
kyligare än förut: rDet är bra, ni kan gå".
Nej, ur dessa ögon l&lrtde intet bjärta. Elsbeth
gick långsamt, ut, hvartill tjänade det också att
betrakta ett. lik, ett skal. Auden bodde jn redan där
uppe, ofvan de stjärnor, som sä vänligt blickade ned
till henne, hun sag in I hennes hjärta och förstod
henne.
Dagen därpå förde man bort Rudolfs af
blommor höljda kista. En mängd eleganta ekipager löljde
ooh vinden lekte med damernas länga sorgslöjor.
Högtidlig, men dof och entonig ljöd kyrkklockornas
klang.
Elter några timmar var alt förbi. Fönstren i
presidentens stora sal slogos upp. Fru presidentskan
satt. äter på sin gamla plats, bon har nu eu svart,
hufva i stället Tör eu hvit. Äfven Elsbeth satt vid
fönstret och arbetade, lion säg blek nt, men var
annars tålig och mild. Framför henne stod ett litet
skrin, prydt med snäckor oeh todradt med rödt siden.
Det hade hittils varit hennes käraste egendom, nu
omslöt det något, soln var henne än käraro. Eli hvit
kamelin lag däri, hon liade tagit dett ur fröken v.
Feldbeims krans, som Riidolt lyftat af heuues hufvud.
TIDEN. __
Då hon såg sig om i rummet tvkte hon sig åter se
honom stå i dörren noll hans vänliga ögon blickade
rakt in i hennes bjärta. — Ack, minnet var skönt,
men det var också smärtsamt, det var en tärande
lycka, som kuni hennes hjärta att brista.
Fröken v. Feldheim lät lins Elsbeth beställa
eu svart sorghatt, men då den var lärdig tyktes
den henne ej tillräckligt, elegant. Hon kallade den
smaklös ocb omodern ocb sände den tillbaka jämte en
mängd svarta blommin’ ooh plymer. Hon bar sorgen
tned ott visst, koketteri. Människorna sade att. svart
klädde henne, och det viste hon äfven. —
Ett år hade förflutit. Äter hvälfde sig
himmelen hög och molnfri öfver en vaknande jord.
I fröken v. Feldheims hem klingnde glaBCn och
jublande gäster trängdes lyckönskande kring det tinga
par, som strålande af skönhet neil öfvermod leende
uch skämtande stod i salens midt.
Fadren betraktade med välbehag sin dotter och
laniltrådinnan S . . ., en gammal vän i lamiljen, b
viskade sakta till hörnan. „ Hvilken lycka, att. Laura
så snart återhämtat sig, Gtnl styr dock alt till det
bästa". — „.Ta, till ilet bästa", sade den gamle herrn
och tömde sitt glas.
— — Från frn Marthas lins bars en enkel
kista nt, en grön krans låg därpå, och en sörjande
mnder löljde. Hon begrof Elsbeth, sitt enda barn,
som hon älskat och arbetat, för bela sitt lif, ooh ntt
— hon vred sina händer och såg npp till himmelen,
då hviskade tröstens ängel, som står bakom lidandets,
helt sakta: ^återseende". — —–
Dåre eller brottsling?
Brottmåls- ocb läkarevetenskaperna i Tyskland
befinna sig, berättar Neuville i Revtte des revnes,
sedan någon tid tillbaka i den största förlägenhet. Och
detta för en olycklig dåre eller brottsling af värsta
sort, hvars bedrifter oupphörligt fylla de tyska
staternas jndlciella krönikor. Hvad innehåller denna
gåtfulla själ? Är ban belt enkelt sjuk eller är han
brottslig? Den åt: Adolf Kruger — så är hans namn
— egnade litcrnturen växer alla dagar, men lians
domare blifva ej klokare på honom för det. Ty till
och meil berömda specialister såsom dr Möli oeh dr
A. Richter hafva icke förmått skingra tvifvelsmålen
om Kriigers personlighet. Denue brottsling eller dåre,
hvars illdåd fortfara at.t. bringa ilen tyska
allmänheten och polisen till förtviflan, behandlas än med den
mildhet, som sinnessjuka åtnjuta, äu åter med den
stränghet, som lagen föreskrifver mot stora och farliga
brottslingar. Sägnerna om Kriigers bedrilter äro
otaliga, och den allmänna meningen skrifver på lians
konto en mängd uppdiktade illbragder af de mest
fantastiska och osannolika slag.
Paul Lindau, som upprepade gånger
sammanträffat med Krüger och med personer, hvilka spelat
någon roll i hans lit, har med rätta ansett en nttörlig
biografi öfver honom mera värd än alla diskussioner
om hans själstillstånd. Kan har därför i tidskriften
„Nord tnld Slid" i de minsta detaljer skildrat
Kriigers lif, så vidt ban kunnat följa dess förlopp, och
vi återgifva här denna skildring filter Neuvilles
re-terat.
Knappast trettio år gammal har Kriigcr redan
tillbragt ungefär tio år i fängelser och dårhus. För
de brott, om hvilka ban kunnat öfverbevisa*, har hau
blifvit dömd till nngefär femton års fängelse ocli ännu
Here äro de brott, tör hvilka ban af brist pä
fullständig bevisning icke kunnat fällas. Dessntom har han
tid efter aunau såsom otillräknelig fått fullständig
tillgift för en mängd brott. Rättskipningen mot
honom har ständigt, växlat; itu har ban behandlats som
dåre, äu sum brottsling.
Innesluten i fängelse lyckas ban alltid öfvertyga
läkarena, att de halva att göra med eu sjuk.
Öfver-förd i dårhus bringar hau vakterna till förtviflan,
rymnior, begär nya brott, faller ntiiler lagens arm,
går åter trän lilngelset till dårhuset, rymmer pä nytt
och börjar sitt förra lif äii eu gång. Hans klokhet,
list och skicklighet i förening tillåta honom alt
utföra iiibrot.tsstölder, sum öfverträffa
brottmålsromanernas vildaste fantasier.
I motsats mot. brottslingarnas klassiska trudltion
131
har Kruger icke någon specialitet. Han inskränker
sig icke till stölder på vissa orter eller till att stjäla
vissa slags saker, han går ej till väga på något, visst,
sätt, använder icke samma slags knep och har ingen
specialskrift. Han opererar än i centrum al Berlin,
än i stadens utkanter; än i omgifningarna, och
föraktar ej ens de minsta byar. Han bereder sig nöjet,
att stjäla med öller utan inbrott, opererar än i
samband med andra, än ensam, på egen risk, ån kniper
han saker af ringa värde och lämnar dyrbarbeter i
Ired, än plundrar ban slott och kojor. Han har ej
häller något särskildt sätt, att gå till väga. Än
infinner ban sig plötsligt på det ställe, som ban ntsett
till arbetsfält,, än slår han sig ned där för längre
tid. Han knyter en kärleksförbindelse med någon
barnflicka i ett, slott eller heger sig på visit i ett,
sådant såsom spekulant på detsamma. Alla slags
in-brottsinstrument använder han och alla sätt att rymma.
Efter fnllbordnd operation aflägsnar ban sig än genom
fönstret, än genom dörren. Man liar hos honom
funnit, ett litet, bälte, däri ban gjort, upp en förteckning
öfver hotell att visitera, hvilket, visar, att ban
arbetar ganska systematiskt.
Summan at saken är flen, att endast ett drag
skiljer Kriiger från hvarje annan brottsling, och det
är talrikhoten af lians bedrifter. Då i någon tysk
stad antalet inbrottsstölder plötsligen antager ovanliga
proportioner, kommer polisen genast till två slutsatser,
fiir det första att Kriiger är lös och för det andra,
att det. år ban som begått inbrotten. Det
besynnerligaste är, att Kriiger efter fullbordadt dåd ej bryr
sig om att dölja sin identitet. Han vandrar omkring
S"m om ingenting händt och begagnar sig blott af
ett främmande namn stödt, på falska doknmont. Han
försmår ej ens att, under falsk flagg besöka
förlustelseställen och lugnt slösa bort sitt, arbetes frukter på
teatrar och varieté er,
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
