Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17
TIDEN.
53
lilla skildring, berättad af mr Cox, öfver-stewarten,
som, transporterad frän ett annat af samma bolags
ångare, nn gjorde sin första resa med „City of
Brooklyn".
„Under de nio är, jag seglat & den bär linjen",
bilrjade mr Cox, „liar jag naturligtvis kommit i
beröring med inånga olika slags passagerare. Bland dem
liar jag rått ofta stött på riktiga klassiker, en och
annan gång minnes jag, att professionellt! falskspelare
blifvit demaskerade och oskadliggjorda, och två
lör-rymda kassörer har jag varit med om att, lägga
’manschetterna’ på, då vi kommit till Sandy Kook, för att
ej tala om en hel del flyktande fenier under
irländska skräcktiden. Han blir vanligen med några års
praktik uti min befattning en smula människokännare,
och många al mina yrkesbröder hafva ett ’Inktsinne’,
som i finhet närmar sig en god detektivs.
Hen nu till saken. 1 f|jor somras pä vår andra
resa med „City of Chester" ämnade vi försöka slå ett
rekord, och vårt uppehåll i Queenstown skulle däriör
inskränkas till ett minimum. När paketbåten kom
långs sidan, stod folket klart att. med forcerad
hastighet taga ombord postsäckarna. Vi blefvo därför litet
oangenämt ölverraskade af att äfven finna en kvinnlig
passagerare med, ty vanligen bruka de genom eu
mångfald af bagage och siu hjälplöshet att hålla reda
på ’grejorua’ sinka bort tid för oss. I sista
ögonblicket innan vi lämnade Liverpool hade genom
sjukdomsfall uppstått ett vakant frniitimmers-’8tate rooiu’,
och det visade sig na, att den här damen hade pr
telegral till bolagets agent i Queenstown rekvirerat
den vakanta hytten.
Hon var ett ovanligt långt, ståtligt och starkt
bygdt fruntimmer, men med en efter sin längd
afpassad smidig och elegant växt, klädd i en mycket
stilfull och praktisk svart resdräkt och med en tjock
slöja kastad upp öfver hatten; ansiktsdragen voro rena,
eburn något skarpt markerade, oeh mitt öga
uppfångade genast, att hon ej var så litet pudrad.
Jag hade naturligtvis ej mycken tid att göra
vidare observationer, men då hennes resgods hissades
npp på däck ooh sedan skulle stulvas ned i rummet,
gick hon fram till tredje styrman och bad om att få
behålla en lång, mycket skamfilad koffert, hvarpå
ena gafveln syntes nära nog alldeles intrykt.
Eu at aklerstäderskorna, lurs Jail, gjorde henne
uppmärksam på detta ocli lic,k till svar, att den blifvit
illa handterad på järnvägen, men att tiden ej tillåtit,
henne att få den lagad. Icke förty tyktes den nnga
damen vara mycket rädd om dess innehåll, ty på
lok-ket stud det måladt i tydliga svarta bokstäfver:
Skört Hl
Denna sidan npp! Handtera den varligt!
Miss J. liobson
Passagerare till New York
S/S City of Chester.
Cahin.
Hon följde de två däcksgnst.arna tätt. hack i häl,
då de buro ned kofferten, oeh en gång,rdå en al dem
satte ned sin ända för ett ögonblick, sträkte hon ut
handen, liksom lör att ^jäli fatta tag i stället. Mrs
Jail, hvars afdelning den nya passageraren skulle
tillhöra, berättade mig sedau, att miss Kobson hade
gifvit karlarua fem shilling i drickspenningar, då de
placerat „boteu" i hytten, i det hou sagt, att hon
själf nog orkade stufva undan den, sedan hou tagit
ut de effekter hon behöfde under resan. Det där var
ju just ingenting underligt i, meu emellertid hade mrs
Jails nyfikenhet blifvit väkt, ocb då kan den
kvinnan vara slng som eu räf uch hal som en ål, för att
kunna fä den tUlfredsatäld. Hon började smått
spionera på henne, men till en början utan resultat. På
eftermiddagen samma dag blåste det upp en frisk
västlig vind med rätt hög niotsjö. Detta brukar
naturligtvis alltid tyda på rextra jobb" för
fruutiminersbe-sätt,ningen. Uti en af korridorerua mötte jag mrs
Jail, men hon hade tagit pä sig en beläten min, och
på miu fråga, hnr det kom sig, hviskade bon till mig:
.Käre mr Cox, jag går och gläder mig åt, att den
tlär stora daineu i nr 24, som koin ombord i
Queenstown, ni vet, skall bli’ sjiiajnk i den här svåra
sättningen,"
„Hvarfiir gläder ni er åt det?" Irägade jag
förvånad.
„Jo, ser ni, jag har mina särskilda tankar om
dou där damen. Jag vet visserligen ingenting ännn,
men det Ilr ott visst ’något’ med henne, som jag ej
kan begripa, och jag har löresatt mig att få veta mer
om henne, då hon nuistt litt lniu hjälp; vänta bara!"
„Jaaå, ilr dot på ilet. viset, mrs Jail. Ni
vädrar något sattyg kanske? Lycka till då, och afgif
rapport i morgon", yttrade jag skämtsamt.
Mycket tidigt dagen därpå — jag tror klockan
ej var slagen sex glaB på morgonvnkten — fick jag
se miss Robson frisk och kry promenera på
salongadäckets låsida, under det det blåste en half storm
med hög sjö. Med händerna nedstuckna i fickorna
på en präktig resulster och eu ntam o’ shanter"
kokett placerad på hufvudet, gick bon och balanserade
sina steg, som om hon varit en gammal sjöman. Jag
kunde ej underlåta att gå upp till henne och
komplimentera henne för Bå goda .sjöben" och — jag
liade så uär äfven tillagt — sjömage.
rJag har varit på sjön förr, sir", svarade hon
leende ocb försvann nedför kappen.
„Katig kvinna det där", mnmlade jag för mig
själf; rjag tror till och med jag själ! börjar att blilva
nyfiken".
„Nå, mrs .Jail?" utbrast, jag, då jag träffade
henne senare. .Jag tror ni gjorde upp räkningen
utan värden den bär gången. Hon i tjugufyra|| är ju
inte alla Bjöqjuk."
„Nej, det var nug en uitBsräkuiug*, medgaf
hon, .nieii ser ni, jag har gjort åtskilliga rön ändå,
må ni tro. Jag mötte henne uti trappuppgången i
morse, ocb det föreföll mig, som om heunes ansikte
ej var sig lullt likt: hou var ännu mera pudrad än i
Modern sport i England.
Golf-spelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
