Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15.
grnfvårdorna äro af högst kuriös konstruktion ocli likna
stora, fristående bakugnar, försedda med små minareter
vid hörnen, men senare tiders grafvar har man icke
utsirat lika rikt, utan ål.nöjt sig med att placera en
flat, hvitrappnd tegsUiäll öfver dem. Litet,
hvarstädes sitta kvinnor med ett mörkt duk, draget. Unda
upp till ögonen, på graibällarnn pratande och
skrattande, men det oaktadt, enligt vår tolk ditkornna för
att ådagalägga sin sorg och respekt för de aflidna.
Nedanf^f isen komma ,yi nt. pl slätten, eller
rättare i den vida dal vi frih Tetnans borg setf
sträcka sig ända nt till hafvet. Dess jordmån är
synbarligen mycket, bördig, men det oaktadt är
endast en mycket ringa del af terrängen under odling.
Vår tolk förklarar, att bela dalen är för iämu och
slät lör att låta vattnet afrinna nnder regntiden, och
at,t därför ingen odling är miljUg — och Han lika
litet som moi|rerna tyckes hafva en aning om att föga
jnera än ett system af tillräckligt djupa och vida,
öppna diken skulle behöfvas för att också under
värsta regntid hålla den alla icke snmpiga marken
tillräckligt torr för alla slags sädesväxter. 8å långt
s*m till dikning har man ännu icke kommit, i Ma-
Timme elter timme rida vi öfver nästan
fullkomligt jämn terräng, som endast här och där
höjer sig i omärklig sluttning. Bni (eller Beni)
Kassan-bärget, som från Tetunn syntes vara endast några få
mil aflägset, har visst blifvit, något större, men
tyk-kes alls icke närmare än förut. Till vänster
fort-sättes detsamma i en lång, hög och brant ås, som
åt detta håll afskär slätten och lörefaller oss, på
afstånd betraktad, nära nog omöjlig att rida öfver.
Litet senare upptäcka vi emellertid vid foten af åsen
en liten by ocli ofvanom denna något, som liknar en
inskärning i åsens kam och som sannolikt är ett pass.
Byn befinnes omgifven af några liveteåkrnr, som här
anbragts och synas ovanligt bördiga, vittnande om att
vårr gissning angående Blättens jordmån är riktig.
Åf innevånarne se vi endast, ett fåtal, men i stället
så många flera argsinta hundar, hvilka säkert skulle
göra en passage till lots genom byns område högst,
obehaglig.
Omedelbart där bakom leder vägen in i ett
långt, krokigt pass mellan höga kullar, klädda af
buskar och smärre träd ända upp till spetsen. Det.,
som på afstånd såg ut som en ås, år i själfva värket
endast, en räcka kullar eller bärg, hvilka lämna rum
för vägen, som lortfarande är bra nog jämn och
bortom kullarna myunar nt på själfva hafsstranden.
Medelhafvet bildar liär en lång, icke synnerligt
djupt i landet inskärande bukt, som för tillfället är
spegelblänk. Strandens långa båglinje är utmärkt
genom eu räcka hvitgul sand, som sträcker sig ända
bort till de bärg, hvilka bilda den andra, midt emot
Bni Has8an-bärget liggande ändan af bukten. 1 två
väldiga massor resa de sig såsom det tyckes rätt ur
vattnet, och på den smala, branta ås, som
saiuuiau-binder dem, ligger Ceuta, omgifvet af böga, hvita
murar.
I skuggan af några vindpiskade, knotiga oeh
vridna ekar rasta vi en half timme och förtära vår
från, Tetunu medförda middag samt fortsätta därefter
längs den sandiga stranden, som hör till Anjira
stammens område. Vägen, som går genom fotsdjup, lös
sand, är förtvifladt tröttande för våra riddjur, och då
solen oafbrutet bränuer på våra hulvuden och ryggar
är ridten långt ifrån oblandadt angenäm också för
oss själfva.
Kald-Dhn-Kali, vår eskort, söker visst förkorta
Vägen tör oss så mycket lian kan i det lian ger oss
wi liteu representation af huru hau och hans
landsmän gå tillväga vid anfall och flykt. Stående i
stigbyglarna rider han i sträckt galopp emot obs.
svängande sitt gevär ölver hufvudet, upphäfvande ett par
öronskärande gälla skrin och då och då riktande
geväret rätt emot osb, men ulfyrande skotten nedåt i
sanden. Tätt invid oss svänger lian hästen rundt
midt i den vildaste farten och rider bort, hnkaude
sig ned ändu mot sadelkammen och vändande sig om,
6äsom i beråd att affyra ett eller anuat skott mot
förföljare. Det. är ett både intressant och pittoreskt
intermezzo och Kuid-Dliu-Kall tar sig onekligen högst,
målerisk ul dä han spränger fram i susande galopp,
med buriiuseu fladdrande omkring sig, meu då ban
därefter igen rider så mycket långsammare vinna vi
i det stora hela bra nog litet på förevisningen.
Fram på eftermiddagen komma vi slutligen till
de bärg, vi sett redan flera timmar förnt, ucli de
befinnas åter bestå af eu bel räcka enstaka kullar och
toppar, öfver hvilka vägen går tram i en serie af
ytterst branta sluttningar, hvilka pröfva såväl våra
som vira mulåsnors sista krafter. En mil eller så
är den smala spången utgräfd eller ntluiggen I själfva
klippväggen, lemtio till ett, par hundra fot öfver
bränningarna, som dåna rlltt nnder våra fötter och
bibringa oss öfvertygelsen att, en ridt här under regn
och storm, hälst, nattetid, vore ett företag egnadt att
i ovanligt, hög grad pröfva ens nervsystem. Oss
förefaller det pröfvande nog redan i |lilit dagsljus.
En skarp krökning at vägen för oss tätt intill
det lilla mohriska vakthns, som här betecknar den
yttersta punkten af sultanens af Marokko
besittningar. Nedanför ligger ön liten dalsänka, det neutrala
området, och på den motsatta klippbranten reser sig
den spanska vaktkojan, medan till vänster därom en
rad vakttorn kröna kullarna så långt vi kunna se.
Kaüd-Dhn-Kali miste aflärana sitt. gevär vid den
spanska gränspnrten, där man också synar vårt af den
spanska konsuln i Tangier viserade, pass, ty utan ett
sålunda behörigen viseradt dokument insläppes ingen
i Cettta, som intet annat är än en spansk straffkoloni
och som därför bevakas med yttersta noggrannhet.
Den lilla sträcka spanskt område, vi rida
igenom innan yi komma till stadsporten, är odlad ända
till sista futsbredden. Allehanda grönsaksväxter, säd,
fruktträd ocli vindrufvor tyckas gå ypperligt ocli
vittna om hvad snart, sagdt hela nordliga Marokko
kunde bli, oui idoga européer i stället lör lata,
kis-met-iiudergifna molirer egde det. Icke Båsom ville
jag framhålla Bpnnjorerna som mönster af idoghet,
långt därifrån, men till och med de förstå att draga
långt hättre nytta at naturliga förmåner än snltanens
undersåter. Deu odlingsbara torrängen utanför Centa
är inskränkt, och fångarbetet billigt — därpå beror
den intensiva odlingen utanför staden troligen i högre
grad än på spansk företagsamhet.
Vid själfva stadsporten måste vi underkasta oss
iiuuu ett förhör och en vi.sitat.ion af vårt bagage,
sträugare äu i vanliga fall, förklarar vår tolk, emedan
den ena af våra löpare, Mustapha, vid ett föregående
besök i Ceuta blifvit ertappad med ett försök att
smuggla in spirituösa och därför nu är besvärad med
misstankar, som omfatta äfven oss.
Ceuta är starkt befästadt med höga, tjocka,
dubbla murar, åtskilda af en vid löpgraf, i hvilken
det klara hafsvattnet stiger och faller med flod och
ebb. Smala vindbryggor leda öfver löpgrafvarna och
bidraga till det niedeltidstutryrk befästningarna göra.
Gent emot mo|irerna och de vapen dessa lörfoga öfver
äro vill Ceutas murar ännu starka uog, meu modärnt
europeiskt artilleri kunde lätteligen rasera bela
fästningen inom några fä timmar. Högt öfver staden,
flera hundra fot i själfva värket, reser sig en brant
klippböjd, krönt af en gammal borg, som också
förlorat största delen uf siu betydelse såsom
fästningsvärk sedan låiigskjutande, grofva kanoner kommit i
bruk. Meu där kunde lätt nog befästningar
anläggas, hvilka föga eller ulls icke skulle stå efter själfva
Gibraltar i styrka — ett värk, som väl dock föga
någonsin kommer att utföras af spanjurerna.
Det inre af staden Ceuta är alt utom
intressant. Straffångar i stora hopar och följda endast af
en eller högst ett, par väktare, arbeta litet
hvarstädes, sopande gatorna, buggaude sten eller släpande
förråd al olika slug. På tre sidor omgifna af
hafvet ocli på den fjärdo af dnbbla murar, med en vid
ocli djup löpgraf emellan, väl tillbommade portar och
skiltvakter i mängd, kunna knappast uågra
rym-ningslörsiik företagas och kan därför bevakningen
inom staden göras kuapp nog. Men icke förty liar
Ceuta en stark garnison, ty icke mindre äu
ål.tatu-sen straflångar — däribland en mängd brottslingar af
gröfsta slag — äru inneslutna inom dess
fångbarak-ker och ott upprorstörsök är därför ingalunda alldeles
otänkbart.
Utanför det »hotell" - ett obeskrifligt, snuskigt,
spanskt värdshus af ytterst låg klass — där vi
taga in, ligger stadens enda promenadplats och där
röra sig garnisonens officerare af ocli till i all
möjlig högtidlighet. Uniformerna äro obeskrifligt fula,
pråliga, smaklösa till snitt såväl suin färger,
utmynnande i vidunderliga efterhärmniiigar af Iranska képis
samt i gröna handskar. Det låter väl otroligt, men
är icke desto mindre bokstafligen sant, att i tiAdenes
år 18!I4 spanska officerare bära gritsgrönu, absolut
bjärt, gräsgröna handskar, hvilkas effekt såsom delar
ai eu militäruniform är rent obeskriflig.
Värdshuset gör ett sådant, intryck pä oss, att
vi icke riskera förtära något annat till middag än
ett (rundligt) antal ägg, dem vi skölja ned med en
flusku rödt, spanskt laudtvin, vuxet på afrikansk jord,
närmast utanför Ceuta, äeSfc vi passera en natt,
hvilken sent kommer att f&rbleknn såsom det mest
lopp-omtöcknade minne vi ega.
Ocb ännu ISngrn tid kommer det troligen att.
behöfvas Tör utplånande ai minnet ni färden från
Ceuta tillbaka till Gibraltar, eller rättare till Algeciras,
den spanska staden midt emot Gibraltars klippor.
Ångaren iir en kunglig spansk postbåt, så eländigt
smutsig otj| i så boCilligt skick att dets make
troligen icke flnnes pà jordklotet. Tre ocli en half
timme kräfver färden, hvilken af eu tillnärmelsevis
duglig båt väl. kunde jtiiräs p& två timmar, och därunder
är hafsbriseii i ek? minut i stånd att förjaga,
knappast ens att förmildra de obeskrifliga dunster, som
omsvepa fartyget. Hvitlök, härsket, flott och snnsk
bilda en stanksymfoni sådan vi hoppas aldrig mera
behöfva eirfn/a och är det därför med djnp
tacksamhet mot försynen vi lämna den kungliga postångaren
och gå i land i Algeciras. pr-
Under vanliga förhållanden är Algeciras’
ingenting annat ellpr mera finsen liten by, omgifven af
en del iästningsviirk, upprättad^ tr^lige^iir a||t Jiittla
den spanska nationaliåfängan, ty föga någon annan
än en spanjor kninlr väl ..inbilla- sig att Algeciras
kunde göra engelsmännen i Gibraltar den allra
minsta skada. Men vid tiden för vårt besök där var
platsen ovanligt liflig, taOk vare de spanska
krigsskepp. som lågo förankrade på redden, alvaktande
utgången af de diplomatiska fdrtiandlingarna mellan
sultanen af Marokko .och den spanska regeringen.
Eu mängd militär och sjöfolk orsakade särdeles
omfattande affärer i stadens butiker och ktVjgai1, af
hvilken senare artikel Algeciras syntes ega ett öfverflöd.
Men det intressantaste å hela orten är dock anblickep
al Gibraltars väldiga klippa på motsätta stranden af
bukten, där den reser sig »om ett. memento’ af
Spa-nieus vaumakt, ocb d|lr fiir en ständig nagel i ögal
på alt hvad spanjorer heter. En lia^f- timme Ilr nog
fiir beseende af Algeciras, därifHÈn • en snabb, snygg
och välhållen ångfärja — den tillliür ett. engelskt
bolag — för oss öfver till Gibraltar.
På dagen en vecka ha vi användt fpr turen
till Marokko och beklaga endast att. vi ej haft tiil
tillräckligt för att rida ända till Fez, sju dagsresor
från Tangier, Marokkos af europeisk civilisation
tull-ständigt oberoende ocli redau därför sä intressanta
hufvudstad. Men kansko lyckan är oss gunstig så
att vi en annan gång få tillfälle till denna utflykt
— oin det erbjuder sig kommer det Bäkert icke att
försummas.
Spöket på Goresthorpe
Grange.
Af
A. Conan Dayle.
(S 1 n t.)
Rundt om denna halfcirkel skref ban en passa
hieroglyler, liknande djurkretsens tecken. Han reste
sig därpå och fraiurabhlade så hastigt en besvärjelse
att den snarare liknade etl enda jätte-ord på |iågot,
okändt naturalspråk. Sodan hau slutat denna bön
— om mun kan kalla den ai — framtog lian siu
lilla llaska, 6om ban förut visat, och hälde ett par
teskedar al en klar genomskinlig vätska i ett, glas,
hvilket hon ritkte mig med en antydan att Eümuia det.
Drycken hade en svagt sötaktig lukt, ej olik
dotten Irån vissa äppelsorter. Jag tvekade ett
ögonblick, innan jag förde den till mina läppar, men en
otålig gest från min attärsväus sida besegrade
min motvilja, och jag störtade deu i mig. Smaken
var ingalunda obehaglig, oeh som ilen ej åtföljdes af
några direkta värkningnr, lutade jag mig tillbaka i
stolen och beredde mig pl hvad som komma skulle.
Mr Abraham tog plats bredvid mig, och jag hade en
förnimmelse af att han litet emellan iakttog mitt
au-Bikto, uuder det. ban upprepade en del af de
besvär-jelseformer, ban förut begagnat sig af.
En känsla af behaglig värme och afdoøining
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
