- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
368

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDEN.

r.)

PAKTOLOS KÄLLA.

öfvats, föl’ -Tiden".

Brtrao ler, men stryker hastigt med handen öfver mustascherna för
att dölja det. Han känner tillfredsställelse vid tanken på att vara i stånd
att begå en själfständig handling, som hvarken är anad eller någonsin
skall kunna uppfattas af hans närmaste omgifning. Ja, han erfar en viss
skadeglädje vid tanken på att korsa deras egoistiska planer. Att Hella
är fattig och beroende fröjdar hans hjärta. Det gör honom lycklig att
få befria henne från hennes torftiga ställning, den tanken hänryoker
honom, att hon skall blifva endast honom tack skyldig för alt, för haus
kärlek och fiir hans grannlagenhet. Huru mycken brutal egoism det ligger
i denna känsla det märker hau inte. Det bekymrar honom så föga hvad
den unga flicka, han ämnar gifta sig med, kan tänka och tycka, att hau
inte ens gjort sig mödan att studera henne närmare.

Just sådan hon är behagar hon honom. Just sådan vill han ha
henne!

Mera besvärar hau sig inte med att tänka.

Vagnen stannar. William, som på något obegripligt sätt kommit
ned fråu kuskbocken, står redan vid fotsteget färdig att hjälpa sin herre
vid urstigandet, men blir med en onådig min afvisad, då han bereder sig
att efter vanan stödja honom vid gåendet.

Stödd på sin käpp vandrar Bruno långsamt och stelt genoom
gallerporten, öppnad af den lille groomen, in i trädgården och hän på andra
sidan af verandan. Där stannar ban för att betrakta den tjusande bild,
som ter sig för hans blickar.

Midt bland de fantastiska, storbladiga växter, hvilka Bruno skaffat
hit genom sin trädgårdsmästare, står Hella, öfver hvars grå. klädning man
kastat en mattglänsande grå flors väfnad, hvarur hennes hufvud sticker
upp och gör en värkningsfull effekt mot slöjans djupa, blåaktigt
skimrande veck. Vid Brunos ankomst vänder hon sig om och räcker honom
handen.

„Ja, nu äro vi färdiga!" säger fra Jansen från skuggan af sin stora
målarparaply. „Huru finner ni det?"

Hau slår sig ned på stolon, från hvilken hon stiger itpp, och
betraktar taflan, medan konstnärinnan sköljer sina penslar i såpvattnet i eu stor
brun skål på verandatrappan, tar af sig förklädet och blickar upp till
honom med strålande ögon. Det går fru Jansen såsom många af hennes
gelikar, hennes konst är större än hennes person. Då mau ser hennes
gedigna och geniala arbeten glömmer man hennas parisergamin-fasoner.

„Ni måste betrakta det från längre håll!" säger Hella, hvilken
håller på att befria sig fråu sina draperier. Han stiger upp, aflägsnar sig
litet från taflan och får nu först det rätta intrycket.

Och medan han så står och ser och ser, känner ban tårarna stiga
upp i ögonen.

Ja, det är ju värkligen hon, hon, från hvars ägande endast några
veokor skiljer honom.

I det milda ooh dock så bestämda uttrycket ligger något som
erinrar honom om fru Jansens utlåtande: „Eu ren jungfru — eu
återlö-serska".

„livad håller hon i handen?" frågar Ziegler blott för att säga
någonting.

„ Det vet jag ännu inte I En skål eller en kalk! Det beror på
hvad jag vill göra af taflan. Men jag är så lycklig, så lycklig öfver, att
den behagar er", tillägger hon, oaktadt Bruno ej yttrat ett ord ditåt.

„Den måste först torka", framkastar generalskan, som finner taflan
afskyvärd. Hon hälsar på Bruno från verandan. „Mycken tack för er
älskvärdhet, herr baron!" säger hon och pekar på en med violer fyld
jätteskål på hörnbordet å verandan. „Mitt herrskap, frukosten väntar",
tillägger hon.

Fru Jansen tar Ziegler under armen och hjälper honom npp för
trappan. Hella följer efter dem tigande och något trött af den långa
seancen. Hon är alltid tystlåten i baronens sällskap.

Emellertid har himleu blifvit öfverdragen med mörka, tunga moln.
Luften är kvalmig och fåglarna flyga lågt.

„Vi få oväder!" säg9r generalskan, medan hon slår sig ned i en
bekväm stol och drar bordet till sig.

Verandan har gjort stor toilett. En vacker matta betäcker golfvet,
och mau har flyttat ut de röda fåtöljerna från salongen. Bordet är
dukadt med gammalt porslin och kristall och bjuder på kalla kötträtter,
en pastej, vin och frukt.

„Alt det här har Hella ordnat ooh lagat!" säger generalskau och
klappar brorsdottern på kinden.

Alldeles som brukade Hella inte alltid göra det! Bruno fattar
meningen af orden och börjar hastigt prata lifligt, medan han känner huru
hans läppar darra af sinnesrörelse. Han äter nästan ingenting, ser
oupphörligt på Hella liksom för att utforska, om hon anar hvilket viktigt
ögonblick, som snart förestår henne.

Äfven fru Jansen, hvilken under pågående arbete lefver som i en
slags feber, rör knappast vid maten, och gatieralskau, hvilken observerar
Brunos otålighet, söker på intet vis att förlänga frukosten. Så fort som
möjligt förklarar hon don afslutad.

„Ooh lät 111ig uu få betrakta er tafla en gång till", säger hon tdl
den förvånade målarinnan. Den späuning hon befinner sig i är så stark,
att den segrar öfver motviljan att sälLskapa med denna „boliemienneu,
hvars sätt att vara hon begriper lika litet som hennes talang.

„Tror ui att hau friar nu?" hviskar hon, sedan de väl kommit ut,
„att de förlofva sig?"

„Hvem, Bruno? — baronen?" Fru Jansen har all möda att, hålla
sig for skratt. Han förlofva sig! hvilken befäugd idé! „Tror ui då att
hou älskar honom?" frågar hon.

nÄlskar? Eu väluppfostrad flicka älskar inte en man förr äu han
friat till hanns*.

Fru Janson bugar sig ironiskt.

De två unga på verandan sitta emellertid tysta midt emot
hvarandra. (Forts, följer.)

HAKTMAN, FKEKËS ~ COGNAC.

Annonsera

i

JIDEI-

cXufuuàstaàsßlaàats
= cTZya cTrycfieri, =

Helsingfors, Skilnaden 6,

som är försedt med nya ooh moderna stilar, utlör
alla sorters

Buk-, iscideiis-, tidnings os!) Nottryck

ill billiga priser.

L|NOLEU M

Korkmattor i stort urval,

garanterade giftfria, i parti ooh minut
till billigaste pris. Prof ooh
prisuppgifter insändas på begäran till landsorten
och ordes effektueras prompt.

Gummi Depöten,

Mikaelsgatan Ö.
tf, E. Cronvall.

Innehåll: öfversikt. — Teknisk och vetenskaplig
krönika. — Uref från en vi»rlihn»nnsc<clmg.
Kranciiio. — SkolpoJkB-pesaiininm. - litt
vandrande tråd. — Ett oeh annat. — Paktoloa kftlla.
muntrationer: l’un» t Clodvig Carl Tlctor af
Hohen-lohe-SchllHugafQrsU — Peterøburg under Aluxan
der III:» njukdoru.

Helsingfors 1894.

Hufvudatadabladets Nya Tryckeri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:40:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidenfi/1894/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free