- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
14

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantliv och åkerbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lantliv och åkerbruk

vad jag kan minnas, saknade vatten, och det vill icke
säga så litet med så många människor och djur, som
alla skulle ha sitt behov tillfredställt. Brunnen var mycket
djup och måste stundom rengöras. Ett oerhört arbete var
det att tömma den. Då det var gjort, måste en man gå
ned till botten och ordna allt. Det kom alltid på den
duktigaste drängens eller sonens lott. Steg för steg gick
han ned på det sättet, att han stack in fötterna i
öppningarna å ömse sidor mellan de stora stenarna, med
vilka brunnen var murad. De voro nämligen icke så väl
huggna och skarpkantiga som murstenarna i Jakobs brunn
i Sykar. Nedstigningen ansågs vara ett riktigt prov på
mod och kraft. En stark lina anbragtes emellertid för
säkerhets skull omkring livet på den nedstigande. Detta
var så mycket mer av nöden, som stenarna voro ytterst
glatta och svåra att finna fäste på. Någon
pumpinrättning fanns icke, ej heller någon lina med vindrulle, utan
en — jag skulle vilja säga — österländsk anordning med
en mycket hög pelare på ett visst avstånd från brunnskaret,
kluven överst, där en lång stång vilade på en stark
jämten. På dess bortre ände hängde lämpliga tunga föremål
och på den, som vette åt brunnsöppningen, en lång, väl
och fint arbetad stång, lagom att gripa om med
händerna, och så lång att den alltid nådde vattnet i
brunnen, antingen det var högt eller lågt vattenstånd. I ändan
på denna stång var »spännen» eller ämbaret anbragt.
På vintern ville gärna denna stång bli nedisad.
Händerna blevo röda, då man hållit på en stund att vinda
upp vatten.

Så snart det blev möjligt för min far, byggdes
bostadshuset om, och då på ett något tidsenligare sätt, ehuru
den skånska borggårdsstilen behölls och för övrigt allt

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free