- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
18

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantliv och åkerbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lantliv och åkerbruk

litet bakhjul. Det var en farlig tingest. När hästarna
fingo se vidundret, ville de vända på vägen. Folkhumorn
ville säga, att satan själv sprang vid sidan och höll cykeln
uppe.

Alltså måste jag verkligen »springa ärenden». En kväll
på vintern bad han mig springa kvickt till kyrkan. Där
fanns i kyrkskåpet ett exemplar Svensk
författningssamling, som han behövde. »Du kan», tillade han, »gå in till
Högdahl och få kyrknyckeln, kanske han hjälper dig».

Hu! Det var så mörkt ute och över en kilometer till
kyrkan, och vägen gick genom bokskogen, men att visa
sig rädd dugde inte. Håren ville lyfta mössan av huvudet,
när jag sprang förbi de mörkaste ställena. Skolläraren
hade brått ä\$en han. Jag fick nyckeln och ett ljus, och
så måste jag gå ensam över kyrkogården till stora porten.
Jag öppnade med möda dörren, steg in och tände ljuset.
Med bävan gick jag den långa gången fram till koret
och in i sakristian. Jag vågade knappast andas. Och än
mer förskräckt blev jag, då jag fann, att jag måste krypa
in i skåpet för att finna vad jag sökte. Jag lyckades
emellertid och med segerkänsla lämnade jag kyrkan och
stängde dörren ordentligt. Men så när hade jag gråtit,
när nervspänningen var över. Den svartmuskige
skolläraren skrattade åt mig och bad mig hälsa hem.

Folklivet i allmänhet i Tjörnarp i den tiden var
präglat av arbetsamhet och enkelhet. Endast torg- och
marknadsresorna samt möjligen också högtiderna utgjorde
härifrån undantag. Men då gick det ofta rätt hett till.
Spriten var ju ännu icke så hårt stämplad utan hade
tillträde litet varstädes i gårdarna och stugorna, och vid
ovannämnda tillfällen var det förlåtligt, om man fick sig
en »florshuva». Endast de ledande männen kunde dess-

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free