Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andlig vårtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andlig vårtid
minnes jag icke, men han var välkommen i ett flertal
bondgårdar. Hans predikningar voro huvudsakligen av
väckande innehåll. Många lämnade sig åt Gud, och jag
minnes väl den andliga oro, som låg i allas sinnen, ehuru
jag då var endast elva år gammal. Sammankomsterna
voro besökta ända till den svåraste trängsel. Belysningen
var ytterst dålig, ett eller två talgljus hos talaren och en
liten rykande fotogenlampa i köket och i de till storstugan
angränsande smårummen. Stillheten och
uppmärksamheten var i denna gryende vårtid mönstergill.
Fiendskapen och den därmed följande striden mellan ljus och
mörker hade ännu icke börjat framträda. Andlöst
lyssnade man till den allvarliga domsförkunnelsen i början
av föredraget, och då sedan evangeliets ljuvliga budskap
följde, föll hela auditoriet i gråt och tårar. Predikanten
ville fram till bönemötet efteråt, varvid en här och en
annan där i den tätt packade skaran lämnade sig åt Gud.
Ett möte på den tiden var ej undanstökat på en eller
en och en halv timme. Det kunde börja vid fem- eller
sextiden och fortgå till midnatt. Predikan varade gärna
omkring två timmar. Det sjöngs mycket. Någon orgel
eller något annat instrument fanns ej. Sången övades
flitigt i mötena, och snart nog fick man höra en och
annan sjunga en andra stämma. Särskilt två av mina
farbröder voro skickliga att giva sången denna lyftning.
De hade ock som smedgesäller varit ute i större
samhällen och deltagit i allmänna sångföreningar och voro
därför ej så litet tränade. När nya sånger skulle inläras
— och det skedde ofta — blevo de självskrivna ledare.
Min far och mor voro allvarligt sökta av Gud. Men
för kyrkovärdens folk var det ju ej så lätt att taga steget
ut. Därmed gav man ju enligt folkmeningen ett under-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
