Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vannebergamötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wa nneberga mötet
djupt gripen själv av sitt budskap, tog han hela den
väldiga skaran med sig. Intet öga var torrt, ingen känsla
oberörd. Länge sjöngo vi den sången med det stora
minnet från Wanneberga backe i vårt sinne.
På hemvägen var det
minst tjugo skjutsar i
sällskap. Vi åkte genom
byarna under sång. »Kära
själ, som irrar fjärran,
kom igen!» ljöd det
oavlåtligen och i allt starkare
tempo. Det var glädje och
jubel i Guds barnaskara.
Den Hans Mattssonska
gården nere i byn har
alltjämt varit
gästgivaregården vid dessa möten.
Predikanter och andra
vänner ha där haft ett
gästfritt hem. Jag minns ock,
huru stora middagar serverades i Nils Bossons
trädgård. Det var under mina pojkår. Far var med i
sällskapets styrelse och var sålunda bjuden med dit. På
något sätt hade även jag slunkit med in bland gästerna.
Lektor Waldenström var med, och gubbarna samlades
omkring honom, frågande och diskuterande. Någon sporde
honom då: »Vad tänker lektorn om den påträngande
katolicismen ?»
»Ja», svarade han, »ett är jag viss om, och det är,
att jag aldrig blir katolik, ej heller min son eller min
sonson. Men jag är ock lika säker på att min sonsons
son blir det.» Detta samtal erinrade jag honom om på
Teol. dr. E. J. Ekman
5 — Tiden går
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
