Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam
gade stilla, vart jag ämnade gå. Jag förstår inte än, att jag
icke kunde säga det. Jag teg alltså och ordnade med mitt.
Men när jag såg upp, satt far och grät med
Kristianstadsbladet framför sig. Först undrade jag, om han läste
något, som framkallade hans tårar. Han var inte av den
gråtmilda sorten. Sedan förstod jag sammanhanget på en
gång. Han hade aldrig förut märkt, att jag sökt dölja
något för honom. Han kände sig stå utanför min
hjärte-port och fick ej längre se in i mitt innersta. Förtroendet
och öppenhjärtligheten hade brutits av mig. Det var stora
värden, som stodo på spel. Jag kunde inte säga ett ord
utan rusade ut, klädde av mig och sov nästan hela dagen
av bara sorg och skam. Varken han eller mor sade något
om händelsen förrän flera år därefter.
En annan gång var det ett stort evenemang en söndag
i den annars så stilla bygden. Landskrona artilleri skulle
komma landsvägen fram och slå läger på kvällen på en
öppen plats i Sösdala. All ungdom var naturligtvis på
benen för att njuta av detta ovanliga skådespel. Även
jag begav mig i väg till vår järnvägsstation, där artilleriet
noga kunde iakttagas. Där träffade jag många jämnåriga,
och alla voro så glada, att jag kommit med. Nu skulle
det bli en glad dag. De skulle alla i samlad trupp
marschera till Sösdala till lägerplatsen, och nu väntade de,
att även jag skulle för ovanlighetens skull komma att
göra sällskap. Frestelsen var stor, men jag fick i alla
fall mod att säga nej. Och sen det var gjort, höll jag
fast därvid. Då började smädelserna att hagla. »Han är
ju läsare, vet Ni väl, och ska väl gå hem och bedja.» »Det
är väl läsarmöte någonstädes i eftermiddag, och då ska’
han vara med där», inföll en annan, och det ena
smäde-fulla tillropet kom efter det andra.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
