Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Vinslöv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsskolan i
Vinslöv
ungdomar säger sig självt. Jag hade ju nyss blivit
troende och törstade efter kunskap. Gärna hade jag velat
fortsätta att studera vid skoltidens slut, men min far
ansåg sig icke kunna undvara min hjälp i arbetet hemma.
Att låta den äldste sonen börja studera, då man hade
sju pojkar, var heller ingen lätt sak. Lantbruket
intresserade mig i hög grad, så att någon vantrevnad visste jag
ej av. Därpå hade jag nu inriktat mig, och det var väl
min väg genom livet. Att efter bästa förmåga deltaga i
den andliga verksamheten var nu ock min glädje.
Väckelsens och missionens ande uppfyllde sinnena. I
första hand stod alltid Herrens vilja och verk. Allt som
kunde lösgöras för Herrens tjänst måste offras. Det var
en tid av »Andens fullmyndighet». Det dröjde ej länge,
förrän äldre vänner började tala med mig om att jag
skulle ägna mig åt missionen hemma eller i hednavärlden.
Vintern 1884 fick jag brev från ledande missionsmän med
uppmaning att söka inträde vid missionsskolan. Jag var
då tjugo år gammal. Jag hade aldrig försökt att predika
och hade sålunda ej erforderliga meriter, en ursäkt, som
jag sökte utnyttja, när uppmaningarna blevo alltför
agres-siva. Det hjälpte dock ej. Predikanterna sökte få mig
att hjälpa till vid mötena. Jag måste antingen börja eller
sluta. Med skulle jag vara på något sätt. Jag talade till
folket, men predikade aldrig. Därtill fann jag mig för
ung både som människa och kristen.
Slutligen vågade jag ej stå emot längre utan gav med
mig, synnerligen som mina föräldrar ej syntes ha något
däremot, ehuru jag väl förstod, att det var ett offer för
far, då hans hälsa vid den tiden ej var den bästa. Mina
yngre bröder började ju ock så småningom bli vuxna. Jag
trodde dock, att mina ofullständiga ansökningshandlingar
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
