Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Vinslöv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsskolan i Vinslöv
Där hade jag ju ock mina föräldrar och åtskilliga
släktingar med. Det gick ytterst dåligt att predika. En av
mina farbröder sade mig det ock helt öppet. Det var
med det magraste han någonsin hört, sade han högt.
Ingen är profet i sitt eget fädernesland eller i sitt hus.
De hade dock sin mening, och än i dag förefaller det mig
mycket egendomligt, att jag kommit att använda
huvudparten av mitt liv åt evangelii predikan.
Livet på skolan var angenämt med undantag av
talövningarna, då vi själva skulle uppträda. Andras
vedermödor lade man ej så hårt på hjärtat. Även vid denna
tid var envar sig själv närmast. I en så liten klass blir
ock den inbördes kampen ganska hård. Man vill ej under
någon omständighet bli efter utan helst några steg
framför. Om därtill fordrades en timmas uppoffring av
sömnen eller försakande av något nöje, så gjorde man det
gärna, bara man kunde hålla sig i teten. Lyckades det,
hade man snart lärarna på sin sida, och sedan gick det
ännu lättare.
Gymnastik enligt konstens regler hade vi icke. Men
fria lekar och upptåg, brottning, lyftning och dylikt övade
vi flitigt under de korta rasterna. Graflund var mycket
intresserad i dessa kraftmätningar och tog gärna ett tag
med ibland. Han var en undersätsig, välbyggd och stark
karl. Men mest roade det horjom att se på.
Vi hade en dag fått en kraftig och vig kamrat i våra
händer, och voro på väg uppför trapporna med honom
för att stänga honom inne på vinden. Han hade farit allt
för illa med oss andra, tyckte vi, och nu skulle han
straffas med arrest. Då vi knogade uppåt med vår
motsträviga börda, mötte vi föreståndaren. Vi blevo alla litet
häpna, och föreståndaren skrattade hjärtligt. Humorn
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
