Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första plats och en Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min första -plats och en Stockholmsresa
var, började jag frukta, att jag snart ej skulle kunna
hålla de outtröttliga djuren stången. Jag saktade farten,
trampade med fötterna på tyglarna för att hjälpa
armarna och så lotsade jag mig så sakta utför och uppnådde
lyckligt stationen. Men
sällan i mitt liv har jag varit
så rädd som då.
När jag fått min kamrat
upp i vagnen och
hemfärden började, talade jag om
min strid för honom, och
då även han var god
körkarl, fick han nu taga
tömmarna. Det var nu
mest uppförsbacke, så att
det ej var så ansträngande.
Lyckligt uppnådde vi vårt
gästfria, tillfälliga hem.
Då vi för värden
skildrade vårt äventyr,
skrattade han hjärtligt åt att hans fålar kunnat skaffa ett par
bondpojkar så mycket bekymmer. Han ville gärna utläsa i
händelsen, att sydskåningarna ändå hade bättre och
kraftfullare hästar, än vad vi hade uppe i det karga Göinge.
Tukten var sträng, radikal och öppen i församlingen i
Börringe. Man läste sitt Nya testamente, och
bokstavligen efter ordalydelsen måste allt ske. En rent av
förfärlig söndag och ett församlingsmöte kan jag aldrig
glömma. En ansedd lantbrukare hade begått någon
uppenbar synd. Han skulle nu bekänna allt öppet inför
församlingen. Han gjorde det ock. Men, o, vilken nöd och vad
tårar, gråt och jämmer, innan allt var klart. Men Herrens
Wilh. Walldcn
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
