Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första plats och en Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min första -plats och en Stockholmsresa
tillbaka redan följande dag. Vi beslöto gå ned till
kaptenen och fråga, om han icke skulle vilja taga oss
tillbaka för priset av en returbiljett. Han skrattade
hjärtligt åt vårt påhitt och svarade: »Det får ni gärna. Vad
vill man ej göra för ett par trevliga pojkar!» Och så
kommo vi tillbaka till Motala för 2.50.
Av Stockholm hade vi ej hunnit se så mycket, endast
slottet, Drottningholm, Djurgården och Tattersall, där
Frälsningsarmén då regerade. Men delar av Mälaren,
Östersjön och kanalen hade vi betraktat så mycket mera.
Över Vättern fortsatte vi färden ned till Jönköping. Dit
kommo vi en söndagsmorgon. Vi hade skrivit till
Forserum, att vi kunde predika där på söndagsförmiddagen.
Men då vi gingo i land i Jönköping, voro våra kassor
fullkomligt läns. Jag hade några kronor att fordra av min
reskamrat, och nu måste han skaffa pengar till biljetter
till Forserum. Han lyckades, ehuru han ej visste, vart han
skulle vända sig med sitt bekymmer.
Bland de goda smålänningarna vistades vi sedan ett
par veckor och hade möten här och där. Vi hälsade även
på i Walldéns barndomshem i Barkeryd, innan vi vände
åter till vårt verksamhetsfält i Skåne och Blekinge. Vi
voro vid resans slut rikare på kunskap om vårt vackra
land och på erfarenhet, vad resor kunna ha för
bekymmer för folk med tomma börsar, men just ej fattigare på
guld, än då vi foro bort.
Wilhelm Walldén blev under skoltiden min förtrogne
vän. I många stycken väsentligt olika lagda
kompletterade vi lyckligt varandra. Vår vänskap var djupt
förtrolig och stark. Den förnekade sig aldrig, så länge han
levde. Vi kunde säga varandra de mest allvarliga och
stundom smärtsamma saker, men vänskapen och högakt-
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
