Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsskolan i Kristinehamn
kyrkan i Uppsala och övergick därpå till Svenska
statskyrkan. Som han var biträdande lärare vid
missionsskolan, kommo vi i närmare beröring med honom.
Verksamheten i missionsföreningen var mycket livlig, och det
rymliga missionshuset var fullt av åhörare. Väckelsens
ande arbetade i själarna och många lämnade sig åt Herren.
Allt emellanåt kommo främmande talare till den lilla
staden, och deras besök uppkallade ännu mera folk till
mötena. Ända till ytterlig trängsel fylldes missionshuset.
Så var fallet då E. J. Ekman och Karl Palmberg m. fi.
besökte oss. Ekman kom väl i första hand som
missionsskolans inspektor. Ett sådant besök minns jag väl, ty det
avsåg egentligen en razzia bland oss elever. Som under
alla tider så ock då intresserade oss »egnahemsfrågan»
mycket starkt. Skoltiden skulle väl taga slut en gång,
och då skulle det egentliga livet börja. Och då skulle man
väl få ett eget hem. Förberedelserna därför voro nu ock
alla mer eller mindre intresserade för och inbegripna i.
Nu hade emellertid denna sak tagit alltför mycket
utrymme på vissa håll. Vi hade framförallt några
utlänningar med hett blod bland eleverna. Dessa voro Svenska
Missionsförbundets stipendiater och stodo därför i ett
särskilt förmynderskap under dess styrelse och skolans
inspektor. De hade råkat knyta vänskapsförbindelser, som
skolans kollegium icke gillade, och då måste inspektor
ingripa. Det var en allvarsdag, som inleddes med ett
föredrag för hela skolan om elevernas förhållande till den
kvinnliga världen och allt vad dit hörde. Ekman bad oss
ej ha så brått med den saken. Den ordnade sig mycket
bättre för oss längre fram, då vi vunnit mera mognad,
och både vi själva och andra finge se, vad det bleve av
oss. Han slutade med att befalla, att alla, som hade någon
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
