- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
137

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Kristinehamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Missionsskolan i Kristinehamn

råkade särskilt bli fast för hans vitsar och kvickheter. Så
frågade han honom, under det att han med ögonen mätte
honom från topp till tå, om han kände till några av bibelns
stora och mest högresta män?

»Jo», svarade dalkarlen, »Goliat var sex alnar och en
tvärhand lång, och Saul var huvudet högre än allt folket».

»Nå ja», genmälte Palmberg, »men vet du ock, hur
det gick för dessa?»

Den unge mannen som förövrigt var av ett försagt och
tillbakadraget kynne, ville nu icke svara längre. Han
sänkte blicken och såg bedrövad ut, och Palmberg
fortsatte :

»Jo, Goliat föll för Davids slunga och Saul mot sitt
eget svärd. Det är farligt att vara stor i denna värld».

Vi delade vår kamrats bedrövelse och drogo oss tyst
tillbaka ur denna duvning. Den gode dalkarlen rådde väl
icke för, att han råkat växa i höjden litet längre än vi
andra. På kvällen klagade dalkarlen sin nöd för mig och
menade sig vara tvungen resa från skolan, då han var
en Goliat och en Saul bland Herrens vänner och folk.
Jag tröstade honom, så gott jag förmådde, och han
stannade kvar, ehuru han hade svårt att frigöra sig från
sina kval. Det är hårt och okristligt att skämta med
kroppsegenheter eller lyten eller andra ovanligheter hos
en människa. Jag fick heller ingen ro för denna historia,
varför jag skrev ett brev till Palmberg och bad honom
en annan gång betänka, att ingen kan sätta en aln till
sin längd, utan man fick vara nöjd med den daning, man
fått. Jag sade honom, vilka själsstrider min kamrat fått
utkämpa för hans visserligen välmenta, men tanklösa
tals skull, och att det hela ej verkat fördelaktigt för hans
framträdande som predikare ibland oss, något som vi alla

137

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free