- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
154

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Fjälkinge till Immeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Fjälkinge till Immeln

Innan min värd hann samla tömmarna, tog hästen ett
språng utför stenmuren och ned på åkern. Skjutsbonden
kastades ur sätet ned på den leriga marken, men vagnen
stod upprätt, och jag lyckades hålla mig kvar med ett
fast grepp i vagnssätet. Min gode vän rullade om ett
par gånger, men tömmarna släppte han ej. Stor och tung
var han och drog i tömmarna på ett sådant sätt, att hästen
liksom böjdes ihop åt vänster och måste stanna. Allt gick
väl, men båda sågo vi klart, att Herren räddade oss ur
en ögonblicklig livsfara. Skräddaren fick ett drygt arbete
med att rengöra och pressa skjutsbondens kläder, men
livet var ju i behåll, armar och ben likaså. Efter den
minnesbetan foro vi varsammare fram vår väg.

Från Karlshamn kommer jag särskilt ihåg de nitiska
missionsledarna, boktryckarna Olof och Oskar Lagerblad.
Den förre levde mycket länge och behöll sin glöd och
hänförelse för missionen. Oskar var den mest
framträdande och hade den egentliga ledningen i sina händer.
Han var en mycket betrodd man i kommunalt och politiskt
avseende. Båda hemmen stodo öppna för Herrens vänner
och vittnen. Mycket av den ekonomiska bördan för
missionen på platsen fingo de ock bära. Men de gjorde det
med glädje, då de väl förstodo, att på den vägen gjorde
de sin rikaste insats i tiden. Så var ock fallet med
sjökapten Pålsson, med vilken jag dock icke hade förmånen
få göra närmare bekantskap.

Missionsföreningen hade i Karlshamn ett stort och
rymligt missionshus och en livlig verksamhet. Långa tider
hade den »stående» predikant, något som ju annars ej
var så vanligt då, åtminstone icke i Skåne. Förre
statskyrkopastorn Carl Persson, sedermera rektor vid
Kristinehamns Praktiska skola tjänade dem i Karlshamn en tid.

154

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free