Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
hjärtat ibland löpte i väg med förståndet för honom.
När Frälsningsarmén kom, blev han eld och lågor. Det
var något. Nu skulle hela Landskrona bringas till
botbänken. Missionshuset ville han ha för Frälsningsarmén.
Genom armén frälste Gud syndare, och hur kunde vi väl
stänga för en sådan verksamhet?
Jag predikade under julottan över jultexten. Johansson
var med. Så snart jag slutat, kom han och sade: »Ser
du icke, att det står i texten: ’Ty för dem var icke rum
i härbärget’. Det är ju precis som i dag. I missionshusets
härbärge finns ej rum för Jesus och hans vänner».
Och jag skall säga, att han predikade för mig. Så ung
som jag var, höll jag på att förlora all julglädje. Hade
jag förmått att pröva den ilskna ande, som var i honom,
hade jag kunnat avvisa alltsammans, men så långt hade
jag ej hunnit.
Frälsningsarméns officerare, som skickades ut på den
tiden, hade det mycket svårt. Hyra skulle de skaffa för
lokalen varje vecka, uppvärmning och belysning likaså.
Och så skulle de väl ha något att äta också. Men därav
blev stundom intet. Och fastän de hackade på oss jämt,
voro de ju dock på Herren troende vänner. Vi beslöto
oss för att skaffa dem matdagar i våra familjer inom
missionsföreningen. Så fingo de komma och äta en duktig
middag en dag i veckan hos några av våra mera välsituerade
vänner. Det hjälpte betydligt mot deras hårda domar emot
oss. Muraren var dock den mest offervillige. Han kunde
taga icke blott officerarna med sig hem på
söndagsmiddagen utan även så många andra, han fick fatt på, så att
det lilla huset blev alldeles fullt av folk. Den duktiga
hustrun plockade fram allt hon hade, och allt strök med,
så att det på söndagskvällen ej fanns en brödbit kvar i
12 — Tiden går
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
