Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
»Skulle vi inte göra det då?» »Jo», svarade jag, »men
i allmänhet ha de ej varit glada åt, om någon följt
väckelsepredikans maning, och vi ha nästan trott, att
de lagt bort att predika väckelse, då de ej förstå
väckelsefolket».
»Ja», svarade kyrkoherden, »det var då det. Numera
äro vi många som se i väckelsen evangelii frukt och
glädjas av allt hjärta däråt och bedja Gud innerligt därom».
Fyrtiofem år ha förändrat mycket även på det andliga
och kyrkliga området. Nu skulle ingen människa låta
en präst hudflänga sig så, som det skedde med mig, då
jag begärde mitt åldersbetyg. Men då gick det att vara
präst och sakna vanlig hyvsning och takt. På
Wanne-berga möte höll styrelsen räfst med en predikant, för
att han ej enligt order anmält sig hos prästen i en socken,
innan han predikat där. Han svarade kort och gott: »När
man vet, att en arg hund finns i hundkojan, aktar man
sig för att sticka in huvudet i densamma». Alla förstodo
hans bitande replik, och saken fick förfalla.
Det var en olycka för syenska statskyrkan, att dess
präster vid den stora landsvåckelsens utbrott ej förstodo
att taga hand om den som sin speciella egendom. • Så
skedde i Danmark och på många håll i Tyskland, men
ej hos oss. Det är svårt att säga, öm Guds rike vunnit
eller förlorat därpå. Så mycket är dock visst, att om
prästen endast kyrkopolitiskt blir vänlig och sympatisk,
är föga vunnet. Endast om han själv »lever det nya
livet uti Jesu Kristi tro», kan han bli andra till ledning
och hjälp. Fåren måste känna igen herderösten, annars
följa de den icke. Och väl är det, ty om herden ej går
den rätta vägen, leder han ej hjorden till de goda
betesmarkerna och källorna eller till de lugna fållorna. Han
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
