Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
Den ädla själen tålde aldrig, att nästans fel och
skröpligheter bringades på tal. Hans fru var av mycket livlig
natur och språkade gärna om dagens historier. Men
Forsell ville ej höra på. Han svarade endast: »Maria,
Maria!» Då visste hon väl,
vad som rörde sig inom
honom, och berättelsen
avbröts. Det var helgd över
den mannen och hans
umgänge.
De svaga, frestade och
uttröttade hade i honom
en sannskyldig vän. Joh.
17 kap. var hans
älsklingstext och de troendes
enhet i Kristus Jesus hans
huvudtema. Ordet
ekumenisk kände han troligen
icke, men han var den
förnämste ekumén, jag ännu
känner. Partisinne och därmed följande onyttiga och
sårande ordstrider voro för honom ytterst motbjudande.
De fingo ej förekomma under hans tak. Där skulle friden
bo, för så vitt det ankom på honom.
En dag sutto vi båda vid hans fönster och sågo ned
på gatan. En direktör hade just varit hemma och ätit
sin lunch. Med brådskande steg återvände han till sitt
kontor. Vi voro fördjupade i ett bibelsamtal, och timmen
gick. Då fingo vi se några män bära en död och stanna
just vid direktörens port. Det befanns, att det var
direktören, som helt plötsligt dött av hjärtslag i sin stol
på kontoret. Forsell var en sjuttioårsman, kanske något
Maskinisten J. Forsell
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
