Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
allt och förnimmer mindre av livets poesi. Han menar
ofta, att det kan vara. Men hustrun har en annan syn
på saken. Hon ser de inre andliga värdena klarare och
finner, att uppoffringen och arbetet för en stunds
gemenskap och en kärlekens måltid äro väl använda medel.
Och så blir det av, och far i huset är glad, när det bara
kommer igång. Men primus motor är ofta kvinnan. Hon
är ock den, som med sitt värdinneskap sätter den rätta
prägeln på allt under samvaron och icke blott på de mer
eller mindre lukulliska rätter, som framsättas på bordet.
Onekligen kunde det ju gå enklare till vid sådana
tillfällen, än vad värdinnans känsla och självhävdelse kräver.
Det gör det också numera jämfört med den gamla tiden
både i stad och på land. En hälsosam reformation har
nog skett, dess bättre. Om den gamle predikanten
Hultman i Småland berättas, att han var med på ett riktigt
bondkalas efter en sammankomst. Frun i huset hade
dukat fram så rikligt, att bordet formligen dignade av
rätter. Och så bjöd hon då sina gäster till bords med
många vänliga och ursäktande ord. De fingo vara vänliga
hålla till godo med det lilla huset förmådde. »Ja»,
svarade Hultman, full av humor, som han alltid var, »när
man är på färdevägar, får man var nöjd, som det blir».
Till all lycka både för kropp och själ har nog
begränsningen här fört det därhän, att man mera vinnlägger sig
om den andliga uppbyggeisen än den lekamliga
förpläg-ningen genom överflöd på mat och dryck.
Men all heder åt alla våra större och mindre hem,
som stått öppna för den andliga verksamhetens tjänare,
härbärgerat och mättat dem och låtit dem vila ut under
de ofta ansträngande resorna och det ständiga, växlande
utelivet. Att resa bort någon gång till vänner och bekanta
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>