- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
241

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Predikanten

som nedlagt mycket arbete på studiet av tillståndet bortom
graven. I Uppenbarelseboken heter det ock: »Havet gav
igen sina döda och döden och dödsriket sina döda». Huru
skulle man väl nu uppfatta detta ord och andra liknande?

Frågan måste alltså upp för de ungas okunnighets skull,
men ingen ville begära ordet. Palmberg måste alltså upp
igen, och han sysslade en stund med Nebukadnessar och
huru han, den väldige, i dödsriket blivit som andra dödliga.
Och när han talat till slut, ville ingen fortsätta. Och jag
var icke just mycket klokare, än då vi började. Klubban
föll, och mötet övergick till nästa fråga.

Jag fruktade, att jag tagit mig något dumt och
opassande före och var het i huvudet, varför jag skyndade ut
i den friska luften. Omedelbart efter mig kom
komminister Palmberg och ropade på mig. Han ville samtala
om det nyss passerade.

»Du, Nyrén — ja», fortsatte han, »vi lägga väl bort
titlarna — du, Nyrén, var en farlig människa, som höll
på att sätta hela mötet i en svår belägenhet genom att
så envist yrka på frågans diskuterande. Du förstår väl,
att ingen är på rak arm beredd att ge sig in på ett så
svårt ämne.»

»Och jag, som trodde, att ämnets förefintlighet på
programmet vittnade om, att det fanns någon eller kanske
flera, som voro beredda på att klarlägga det. Då skulle
det varit orätt mot dessa, att ej giva dem sitt tillfälle.
Dessutom var jag verkligen full av iver att få höra något
vägledande för min tanke.»

Palmberg var idel solsken och vänlighet gent emot mig,
och vi fortsatte vår vandring ut i staden. Jag blev ytterst
förvånad över hans öppenhjärtlighet och broderlighet. Vi
unga predikanter, synnerligen vi, som kommit från mis-

16 — Tiden går

241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free