Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre år i Nyköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre år i Nykö-ping
läggning och varma nitälskan för själars frälsning gjorde,
att han alltid försökte göra allt för de troendes
sammanhållning, även om åsikterna ej alltid kunde sammanfalla.
På alla böne- och väckelsemöten var Uttke med, så vitt
möjligt var. Ehuru redan i 6o-årsåldern förstod han
ungdomen så väl och hade alltid något gott och uppmuntrande
att säga. Hans insats i den direkta missionsverksamheten
var av oskattbart värde. Livets prövningar hade ock på
ett särskilt sätt riktat hans erfarenhet och givit tyngd åt
hans ädla personlighet. Hans minne lever ännu i dag
högburet bland inbyggarna vid Nyköpingsån. I de små
troende grupperna i byarna omkring staden var han en
trogen vän, en god rådgivare och gärna hörd predikare.
Det blev alltid högtid, då rådman Uttke kom ut till dem.
Handlanden Carl H. Johansson var en man av den
yngre stammen, frisk, hurtig och glad, offervillig och
varmt hängiven verksamheten. Han var god solosångare
och ledde för övrigt vår lilla missionskör i staden. Vid
sidan av denna hade vi en präktig musikförening, som
tjänade flitigt och till rik välsignelse. Carl H. Johansson
var dock framför allt solosångare både hemma och borta.
Ofta följde han mig ut på landet, där han tjänade med
sin gåva. Så voro vi en afton i Nävekvarn, väl ett par
mil söder om Nyköping. En rymlig goodtemplarelokal
hade upplåtits för mötet, som samlat en talrik publik.
Johansson var i god stämning och vid bästa kondition.
Han sjöng bland annat ett av sina stora nummer: »Ros i
Saron, blomma så skön».
När han nådde de högre tonstegen, brukade han öppna
munnen synnerligen kraftigt, under det att utförandet
fick en sällspord styrka. En gammal gumma satt just
nedanför talarestolen och följde noga allt som förekom.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
