Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skärselden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skärselden
göra sig på förhand utan först då han har kallelsebrevet i
sina händer. Känner han sig resfärdig från den plats, där
han är, går ju allt jämförelsevis lätt, men har han vuxit
fast och förnimmer, att han har en uppgift att fylla, blir
det ganska bekymmersamt.
Han vet ju ej heller,
huru han kan komma att
lämpa sig på den nya
platsen. Under stillhet och
bön finner han omsider sin
väg och kommer till inre
visshet. Herren lär oss den
väg, vi böra välja.
En av mina vänner var
i detta sammanhang i stor
ovisshet. Han hade två
kallelser, på en gång. Den
ena ville han gärna
antaga, och den andra kände
han, att Gud ville
sända honom till. Han bad mycket och enträget, till en början
med en dold förhoppning, att Gud skulle lösa honom och
låta honom följa sin önskan. Men så skedde icke. Då
började han bedja utan någon förutsättning, under det han
lade sig undergivet på Herrens altare och sade: "Ske din
vilja, o Gud". Så lösgjordes han från sin egen önskan och
gick dit, han från början icke ville, vilket under
årtiondenas lopp i alla avseenden visat sig vara det bästa för
honom. Herren leder de elända rätt, heter det, och lär de
ödmjuka sin väg.
Vid närmare eftertanke finner man ock, att huvudsaken
icke är, var man arbetar i vingården, utan den att man för-
Pastor E. Friman.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
