Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärngubbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärn gubbar
Det värsta var, att han var dödstrött efter allt nattvak
och arbete. Han kunde omöjligt hålla sig uppe och vaken.
Stövlarna krävde ännu många timmars arbete. Vad
skulle han göra? Den frågan brände honom, där han satt.
Vid den tiden var han
ännu ingen levande
kristen. Men han hade en
känsla av, att den ende,
som kunde hjälpa honom
i hans ensamhet, var Gud
själv. Ty om han somnade
från allt, fruktade han, att
han ej skulle vakna, förrän
långt fram följande dag.
Och då var det för sent att
göra stövlarna färdiga.
"Då", sade han, "bad
jag till Gud för första
gången, sedan jag var ett
litet barn. Jag sade: Gud,
om du verkligen finnes till och hör en nödställd människas
rop, så väck mig klockan tre i natt". Så somnade han.
Klockan var väl då omkring elva på kvällen.
"Bäst det var", berättade han vidare, "fick jag en stark
stöt i sidan, blev halvvaken och vände mig om ett tag för
att fortsätta den ljuva vilan. Men då erhöll jag ytterligare
en stöt, ännu kraftigare, och vaknade fullständigt. Jag såg
på klockan, och den var precis tre. Då kom jag ihåg min
bön och fann, att jag blivit rikligen bönhörd.
Gud blev den morgonen en levande verklighet för mig
och har alltid varit det sedan. Det blev ock min
nyfödelsestund och begynnelsen till ett nytt liv.
46
Verkmästare Carl Flodin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
