Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärngubbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K ä r n g u b b a r
ande tränger in i hjärtat och förstör allt. Andens frukter
få intet värde, kärlek, frid, fröjd och godhet odlas ej
längre. Där liv och lust, välstånd och fägring, lovsång och
jubel rådde, är nu blott död och förgängelse".
Så talade han, varmt och inspirerat, allt med tanke på
vad som kunde ske även med den fria andliga
verksamheten, om den icke i allt förblev vid Herrens ord och i
Frälsarens gemenskap.
Allra bäst gjorde sig det gamla "trosvittnet", när han
kom bland ungdomen vid deras enskilda möten. Ingen
hade de ungas öra och uppmärksamhet som han. Ingen
kunde heller på ett så levande sätt som han skildra Guds
godhet och trofasthet mot dem, som förtrösta på honom. Man
kände, att han själv under många prövningar, djupgående
lidanden och svåra frestelser erfarit Guds nådefulla
ingripande och hjälp. Han förmådde bevara från fall. Och
ända in i ålderdomen var han densamme. När "farbror
Törnqvist" uppenbarade sig vid ett sådant möte, blev det
jubel, och man bara väntade, att han snart skulle taga till
"orda".
Men det var för honom som för andra glada människor,
han kom stundom ner i "misströstans dy". Pendeln
svänger gärna lika långt åt det ena hållet som åt det andra, och
lika högt man lyfter sig, lika djupt får man ock gå ned
emellanåt. Det ena utjämnar det andra.
Vi gjorde vid ett tillfälle sällskap till en plats, där jag
skulle predika. Han var då i "nedan" fullständigt. Han
kunde icke tro, därför att han ej kände något av Herrens
ljuvlighet, han som ändå så väl visste, att det icke beror på
känslor, utan att det gäller att "låta det bero på tro på
Jesus". Vid mötet voro emellertid några om sin själs
frälsning väckta och bekymrade med. När han nu såg dem
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
