Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till väckelse och uppbyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till väckelse och uppbyggelse
Den första anblicken av ett sådant möte var ock
inspirerande och upplyftande. Och när sången tog vid, brusade
den med kraft och hänförelse. Bönen var gemensam och
innerligt vädjande till Gud om välsignelse, predikan enkel
och riktad direkt till själarna. Stundens evighetsvärde
ställdes i den starkaste belysning, och de ofrälsta manades med
gripande allvar att lämna sig åt Gud. Den heliga elden brann
i allas sinnen. De fromma bådo hörbart än här än där i
lokalen, och de oomvända kände sig bestrålade av
evighetens klara ljus. De vaknande själarna kämpade en hård
strid i sitt inre för och emot. Att det avgörande steget en
gång måste tagas, därom var man viss, det var det enda
nödvändiga. Men om det skulle tagas "i dag" eller om man
skulle uppskjuta det till lägligare tid, det var den stora
frågan och den sista maskan, varmed fienden sökte hålla
sitt offer kvar. I timmar kunde en sådan kamp fortgå.
Man vågade icke gå sin väg, man ville det icke heller, och
man kunde ej besluta sig. Man satt bara kvar, kämpade
och stred i sitt inre. Märkliga krafter arbetade, man stod
i valet mellan liv och död, mellan salighet och förtappelse.
Den kristendomskunskap, man fått från barndomen, stod
med en gång levande och verklighetsmättad för ens inre
syn.
Eftermötet gjorde sig liksom av sig självt. Det kunde
icke undvikas eller uraktlåtas. Sådant skulle ha varit att
svika de bedrövade och bekymrade i nödens stund. De
behövde få ett vägledande ord på nära håll. De längtade
omsider efter stöd och förbön i avgörelsens ögonblick. De
behövde höra ett ord om Guds kärlek i Jesus Kristus, om
hans förbarmande nåd och godhet mot förlorade söner
och döttrar, ett ord om syndabekännelsens nödvändighet
och förlåtelsens oändliga fullhet och rikedom. De väntade
6 — Tiden går.
8l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
