Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till väckelse och uppbyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till väckelse o c Ii uppbyggclse
gamla satsen går igen även här alltså: "Arbeta så, som om
ingen bön hjälpte, och bed så, som om intet arbete hjälpte".
Alltsammans är det av Gud genom Jesus Kristus, vår
Frälsare.
På hösten 1897 hade vi besök av evangelisten Fr.
Fran-son. Han predikade huvudsakligen i Immanuelskyrkan,
men han kom även emellanåt till Söder. Det var en
underbar tid. Människor i tusental kommo till mötena kväll efter
kväll, och eftermötena ville aldrig taga slut. Många
lämnade sig under dessa veckor åt Gud och började ett nytt
liv i hans och de troendes gemenskap. Fransons gripande
budskap vid den tiden var, att Herrens tillkommelse var
nära förestående. Över honom själv vilade en oerhörd
nitälskan och brådska, att så många som möjligt måtte vara
redo vid Herrens ankomst.
Aldrig kan man förgäta den äkta klangen i denne mans
förkunnelse och uppträdande. Han trodde i sanning, och
därför talade han. Själv gav han sig helt och fullt med
kropp och själ åt det verk, till vilket han var kallad. Mäktig
var den ande, som talade i honom och skarorna grepos av
hans flammande budskap. Det var jubel och gråt om
vartannat i de väldiga mötena. Ingen kunde sitta där oberörd
eller likgiltig. Motståndarna måste antingen böja sig eller
draga sig tillbaka. Många äro de, som för hela livet
bevara heliga minnen från denna mötesserie.
Efter böneveckorna i början av året och då en väckelse
beskärts oss, anordnaldes särskilda möten på
lördagskvällarna för nyomvända. Inga andra än de, som kommit med
under senaste tiden fingo vara med. Detta skedde därför,
att dessa skulle känna sig mera fria och obesvärade. Det
var dyrbara stunder. Enkla och hjärtliga samtal
förekommo, därvid envar fick uttala, vad han kände och önskade,
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
