- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / II /
142

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I helgedomens tjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I helgedomens tjänst

sorgen om församlingen och glädjen, då allt lyckades väl.
Sista vägstycket var mycket prövande för honom, enär
hans synförmåga avtog mycket starkt. Han höll dock ut
i tron på sin Frälsare och i kärleken till församlingen och
behöll sitt glada humör under alla växlingar. Ett
vittnesbörd om det allmänna förtroende, han ägde inom
församlingen ligger ock däri, att han under många år var
ledamot av församlingsrådet.

Då Kreuger 1907 trädde tillbaka kallades musikdirektör
Axel Södersten, en man av samma ande och sinne, till
hans efterträdare.

* *

*



Till de fast anställda tjänarna i helgedomens tjänst
hörde givetvis vaktmästaren, som hade att vaka över och
ombesörja alla de yttre angelägenheterna och att allt i
lokalen var i ordning, då mötena skulle hållas. J. P. Hybinette
innehade denna befattning vid tiden för min ankomst till
Lutherska missionshuset.

Hybinette var en gudfruktig man, duglig, punktlig och
praktisk i sin kallelse. I det annars så enkla missionshuset
rådde en ordning och snygghet, som väckte uppseende.
Predikstol och bänkar voro absolut dammfria och allt
sedan i överensstämmelse därmed. Det var ingen lätt sak
i en tid, då eldningen skedde i stora järnkaminer, och det
dammade duktigt, när askan togs bort. Gärna ville det ock
"ryka in", när kaminerna tändes. Men då mötestiderna
voro inne, hade Hybinette allt klart, lokalerna väl vädrade
och friska. Aldrig hörde jag honom skramla med kolboxar
och eldgafflar eller hålla på med borste och skyffel då,
som stundom är fallet. Då var han helgdagsklädd och i

142

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/2/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free