Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra grannar
kamratligt umgås med sina gossar har varit dess styrka.
I den mån de då själva varit kristna personligheter och
besjälade av nit om själarnas väl ha de utfört ett gott och
välsignelsebringande arbete bland våra unga män.
Stockholms Evangeliska predikantförbunds offentliga
möten blevo den plattform, på vilken vi så småningom
började närma oss varandra även inom församlingarna.
Annars arbetade vi mest i avskildhet, var och en för sig
efter de gamla lärostridernas och tidernas mönster. Vad
vi ändå trots allt hade gemensamt, tänkte vi föga på, men
så mycket mera på det, som skilde oss åt. I de enskilda
mötena togo vi ibland upp lärofrågorna, där de då alltid
framkallade livliga debatter. Som vanligt var dopfrågan
den svåraste att komma tillrätta med. Egendomligt nog
var det då som nu icke dopet som sådant i Faderns,
Sonens och den Helige Andes namn, som striden gällde, utan
det yttre dopsättet och åldern hos dem, som döptes.
Därom kunde man väl icke behöva strida. Då frälsningen i
Kristus gäller alla utan undantag, må väl ock nådens och
frälsningens gåvor gälla alla.
Statskyrkopastorn A. G. Fredén var den, som kämpade
hårdast för att föra denna fråga om möjligt i hamn. Han
frågade gång på gång våra bröder baptistpastorerna, om
det fanns någon möjlighet för oss barndöpare att
inkomma i himmelen. Han ville äntligen ha ett direkt svar på
den frågan, men han fick det aldrig. Om den saken finge
Gud allena döma. Och därvid blev det.
Spänningen har dock givit sig betydligt under årens
lopp, och känslan för de kristnas enhet har väsentligt
fördjupats. Den är nu, som väl är, icke så mycket en
kyrko-eller samfundspolitisk fråga utan mera en rent andlig
sådan. Den är ej heller en praktisk nyttighetsfråga, utan
16 — Tiden går. 241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
