Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I n m e m o r i a in
het att ordna allt, så att allt gick väl. Men Carlsson var
även den uppgiften vuxen och visste att sätta sig i respekt
som ledare och föreståndare. Ehuru de olika
församlingarna inom Lutherska Missionsföreningen voro fullt fria
och oavhängiga, när det gällde den andliga verksamheten,
så märktes dock Carlssons inflytande över det hela än på
ett än på ett annat sätt. Tillsammans med ordföranden,
byggmästaren N. J. Bengtsson, ledde han i många år
utvecklingen. Starka krafter voro ju för handen även på
andra håll, ej minst på Söder, där magister Grufman
presiderade, men den dominerande styrkan låg ju på Norr,
sedan Immanuelskyrkan 1888 tillkom.
Inom predikantkåren och kamratkretsen var han
givetvis "primarius", den självskrivne ledaren. Samtidigt var
han ock den personlige vännen och rådgivaren, för oss
yngre rent av en fader. Han kunde med myndighet ta oss
i upptuktelse, om han ansåg det nödvändigt, men vi kände
alltid därvid, att det gällde både vårt och verksamhetens
bästa. Och när det var gjort, var allt glömt, och det
kamratliga umgänget och förtroendet var som tillförne.
Carlssons sista år voro tyngda av sjukdom och andra
därmed förenade prövningar. Hans annars starka och
imponerande kroppskonstitution nedbröts steg för steg. Det
hurtiga och glada humöret och trosvissheten om än
ytterligare segrar i den andliga verksamheten gav vika för en
påträngande pessimism. Vi samtalade ofta om framtiden
för Lutherska Missionsföreningen och särskilt de båda
församlingar, som blivit oss ombetrodda, och han hävdade
alltid under sista tiden, att toppen av utvecklingen var
nådd. Jag förstod det icke till en börjän, men då
sjukdomen tilltog och krafterna föllo, blev det klart, att
anledningen låg däri. Sin fasta tro på Guds godhet och visa
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
