- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / II /
263

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I n m e m o r i a in

till uppbyggelse och vägledning för Guds församling.
Sällan räckte hans predikan mer än tjugo eller tjugofem
minuter. Till en början blevo åhörarna överraskade av att
slutet kom så plötsligt, men efter hand vaknade de till och
visste att höra från början, om de annars skulle få något
med. Så korta predikningar var man ju ännu icke van
vid i frikyrkorna. Fröding levde fort och var före sin tid.

De talrika ungdomsskarorna i Immanuelskyrkan
värdesatte högt denna koncisa framställning och hörde honom
gärna. Därmed fick han ock från början ett mycket
omfattande förtroende bland dem och ett starkt grepp i
ledningen. Om ock Frödings verksamhetstid blev kort, var
hans insats i ungdomsarbetet i Immanuelskyrkan av
mycket stor betydelse. Hans andliga kraft och evangeliska
inställning gav åt ungdomen en inriktning och
koncentration, som varit till den rikaste välsignelse ej blott för de
unga själva utan ock för hela församlingen.

Predikanten J. P. Johansson, "J. P.", som han vanligen
kallades, var en rikt och mångsidigt begåvad man, hjärtlig,
vänlig och förekommande till sitt väsen. Folklig som han
var, hade han lätt att vinna människors förtroende och
umgås med dem. Trots det att motgångar och prövningar
i rikt mått gjort hans väg genom livet mödosam, ägde
han en ljus och förhoppningsfull livssyn, och därför blev
han alltid till glädje och uppmuntran, var han kom såväl
i det enskilda som offentliga livet.

Jag minns, huru han och jag tillsamman med en annan
samtida, en förmögen man, gingo gatan framåt och
samtalade. Vår gemensamme vän var egentligen en stor
pessimist och jämrade sig över huru bekymmersamt han såg
det i ekonomiskt avseende. Då han länge talat om sin upp-

263

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free