Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar och frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T a n k ar och frågor
sig över, att det skär i öronen och hela vår varelse skälver,
då de lägga åt bromsarna allt för hårt.
Under ett långt liv allt från en lycklig och ljusomstrålad
barndom in i ålderns höst har Gud, som är alla goda
gåvors givare, förlänat många solskensdagar och ett rikt mått
av välsignelse och glädje. Är det icke då rätt att
ihågkomma sådant och tala därom bland människorna? Sångarens
ord må vi besinna: Lova Herren, min själ, och förgät icke,
vad gott han gjort mot dig. Vi ha sannerligen icke varit
lottlösa, vi som levat och efter den nåd Gud givit arbetat
under de senaste femtio åren. Det har varit en tidsperiod
av ovanlig rikedom och utveckling både andligt och
materiellt.
Men samtidigt som vi sagt detta, må vi ej glömma att
förtälja, att huru mycket man än talar om den onda tiden
av i dag, så vill ingen av de äldre vända tillbaka till den
gamla goda tiden för 60 à 70 år sedan. Jag har frågat
många därom, men ingen vill komma dithän igen i något
avseende. Detta ger mig anledning att tänka, att
skillnaden mellan förr och nu icke ligger så mycket i tidernas
förändring och olikhet som fastmer hos oss själva.
Tiderna förändras visserligen, men vi själva mycket mer med
dem. Det är dock något annat att vara ung och frisk och
förhoppningsfull med livet leende framför sig än att vara
gammal och veta, att det blir sämre och sämre för varje
år som går. Endast den känslan, vilken för övrigt
underblåses och upplivas oavlåtligen av välmenande människor,
är nog för att de få aftontimmarna efter levnadsdagen
skola bliva en verklig skymningstid. De vackra
benämningarna veteran, emeritus, f. d., vördade m. fi. dylika
utgöra, huru vackra och hyllningsfyllda de än äro, en
uppsägning från livet och gemenskapen med dess id och strä-
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
