- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / II /
315

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar och frågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tankar och frågor

svaghet med frånvaron av en given trosbekännelse och en
episkopal myndighet, har jag ännu aldrig hört, att någon
inom våra egna led tvivlat på att grunden är den
riktiga. Fast hellre beundra vi gemensamt våra
föregångsmän, som med så stor tro på Andens kraft i församlingen
vågade lägga grunden så vid och hålla dörrarna så öppna.
Varken de eller vi, som följt i deras spår, ha därvid
kommit på skam. Guds välsignelse har på ett synbart sätt
vilat över detta verk, så att det fått bli ett andligt hemvist
för stora skaror av på Herren troende landet runt och
till frälsning för många. Det har också blivit uppenbart,
att just denna frihet tilltalar vårt svenska kynne samtidigt
som vårt folk i allmänhet uppskattar och helt böjer sig
för den andliga makt, som här fått full frihet att verka.

Framgången är oemotsäglig, även om det utifrån
emellanåt höres röster, som undra, hur det skall bli med
sammanhållningen i längden. Vi tro emellertid på Andens
enhet genom fridens band. Det är dock den starkaste makten
av alla. Lärosatser och bekännelser ha ju inom andra
samfund ej visat sig förmå uträtta något mera eller
bättre. Tvärtom. Episkopala myndigheter stå ofta rätt
maktlösa och kunna icke hjälpa. Det blir bristningar och
slitningar även där man har sådant, och ibland komma de
upp just därav. Ytterst beror ändå allt på livet och
kärleken samt villigheten att böja sig för Guds ord och
hörsamheten mot helighetens Ande. Där det sinnet ej längre
förefinnes, är man redan, djupast sett, avskuren från
de heligas gemenskap. Där söker man sitt eget,
tjänaresinnet har försvunnit, och man är ej längre skickad att
vara till välsignelse för andra.

Gör man med ledning av de rapporter
distriktsföreståndarna årligen avgiva en jämförelse med hur det var

315

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/2/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free