- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
37

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigsår

I Stockholm fingo vi nöja oss med kålrötter i stället
för potatis, ja, kålroten fick till och med, skuren i
lämpliga, ögat förvillande skivor, tjäna som biff eller
liknande. En halv, vanlig kaffekopp mjölk om dagen, var allt
som kunde uppbringas för ett hushåll på 5 à 6 personer.
Att köpa något nytt i klädväg var ej att tänka på. När
någon förnyelse måste ske, blev det att ta reda på vad
gammalt man möjligen hade, vända och sy om och
reparera, så att det hela höll ihop. Allting blev på en gång
värdefullt och användbart. Man prisade varandra för
varje påhitt i den vägen man upptäckte. Det
oumbärliga kaffet var snart- oåtkomligt i handeln, men måste
ju fram på bordet ändå. Och så lärde man sig koka på
alla möjliga saker, såsom korn, råg eller andra sädesslag,
om de kunde uppbringas, på ek- och bokollon, »knallar»,
rötter och dylikt.

En medlem av Svenska Missionsförbundets styrelse
kom en dag under denna kristid till ett sammanträde,
klädd i en ny och fin bonjour. Han var ju alltid snygg
och väl i ordning, men händelsen väckte i alla fall
uppmärksamhet. Ansatt av kamratliga frågor förklarade ban,
att så där snygga kunde vi alla bli, om vi bara hade någon
gammal röck kvar och en billig skräddare att uppbringa.
Litet var voro vi ohjälpligt luggslitna, varför
undervisningen och exemplet var synnerligen välkommet. Våra
vanliga »hovskräddare» ville icke ta befattning med vår
gamla lump, och vi kunde ej gå med på deras
fyrdubb-lade priser. Men det fanns sådana i utkanterna av yrket,
som med tacksamhet riggade upp oss efter
vändningsmetoden.

Ja, så gick det till i den tiden. Ofta hörde jag sägas,
att vi aldrig skulle kunna glömma den lärdom vi då fingo

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free