Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Krigsåren och missionen
tro att som solen i all stillhet ger liv åt allt och alla utan
att befalla, så övervinner det mjuka det hårda, det svaga
det starka. Godhet, mildhet och ödmjukhet är den största
dygden. I den nuvarande kristenheten sättes makten och
våldet före rätten och dygden.»
Att sådant sker trots kristendomen och i skarpaste
strid mot dess innersta väsen såg man icke eller ville
icke se. Man hade gjort bekantskap med
namnkristendomen, men ej med verklig, levande sådan. Och så blev
åskådningen och domen därefter.
Jag kommer väl ihåg stämningen i våra
styrelsesammanträden på hösten 1914. Tankarna sökte sig väg åt alla
håll för att finna möjligheter för besparingar och
inskränkningar i verksamheten. Man sökte här hemma och
ute på missionsfälten, men ingenstädes stodo
möjligheterna att finna. Och där en indragning och besparing
möjligen kunde ifrågakomma, var den så obetydlig, att
den föga inverkade på det hela, men åstadkom avbräck
och skada där den träffade. Allt stod lamslaget och stilla,
ungefär som efter ett åskslag. Man var icke färdig att
handla. Det gällde självbesinning och stillhet i bön inför
Herren om hans trofasta och nådefulla ledning.
Det var en hälsosam självbesinningens tid. Vi kände
verkligen, att vi voro i Herrens hand och att verket var
hans. Våra krafter voro vanmäktiga inför det stora
oväntade problemet. Kallelsen var oss dock given. I den
centrala ledningen av missionen stodo vi ju som
mellanhänder och förvaltare för den inre missionens nitälskan och
den yttres behov av medel och personliga krafter. Vi
fingo stanna en stund och bida Herrens hjälp. I
ödmjukhet hade vi att böja oss för hans behagliga vilja. Att låta
händerna falla tillstadde icke vårt tjänaresinne, ej heller
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
