- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
113

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Missionsförbundet

Men hur skulle det nu gå, då han var borta, frågade
vi både här och där.

Det var det lyckliga, att lektorn alltid visat bort från
sig själv och till Guds ord och till Guds makt att uppehålla
sitt påbegynta verk. Han hade fostrat oss i denna tro,
och den bar oss i prövningens tid. Guds löften voro kvar,
Guds vägledande ord hade vi ibland oss, och nu gällde det
blott att gå vidare på samma väg. Gud tager hem sina
tjänare, men fortsätter sitt verk. Var och en har sin tid.
Då David tjänat Gud i sin samtid, tog Gud honom bort.

Ai-betet fortgick som vanligt. I nya lägen få vi taga
nytt ansvar, och sådant uppkallar oss till ytterligare
förbrukning av den kraft vi äga. Så är det överallt i livet.
Vi tackade Gud för de gåvor och krafter, som stodo till
missionens förfogande, och gingo frimodigt framåt. För
många av oss blev det ock en anledning till att med ännu
djupare allvar i bönen söka vishet och kraft för de nya
uppgifter, som blivit oss ombetrodda. Vi hade ej längre
lektorns kraftfulla skuldror att lägga bördorna på. Det
var ingen annan möjlighet än att söka Guds hjälp för att
bära dem och göra det bästa man kunde för varje dag
och i varje läge.

Den vidsynta broderlighetens ande, i vilken vi fostrats,
och den starka ansvarskänslan för det gemensamma
verkets uppehållande och segerrika framgång bar sin frukt i
denna prövosamma tid. Här var icke tillfället för
själviskheten att göra sig bred. Den stötte då genast emot
den bland missionsfolket vakna enhets- och
ansvarskänslan.

Det gemensamma verket, hednamissionen, utgjorde ock
en sammanhållande kraft av högsta värde. Vi sågo
väl ej alltid dessa trådar, som voro de bärande i denna

8 —• Tiden c/år.

TT3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free