- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
116

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. Missionsförbundet

förberedde i sin tanke ett föredrag, för vilket han ville
ha en lämplig plats. Vi som stodo honom nära och
besökte honom, visste dock att det för honom hörde till det
omöjliga, och vi måste be honom vänta. Själv kunde han
icke fatta denna vår tvekan och var ledsen över, att vi ej
beredde rum för honom.

Den 3 maj fick han hembud, alltså endast 10 månader
efter lektor P. Waldenström. Jordfästningen skedde i
Immanuelskyrkan och utfördes enligt hans egen önskan
av nedtecknaren av dessa minnen. Tillslutningen omkring
den avlidnes stoft och minne var oerhört stor och folket
fyllde den rymliga kyrkan. Representanter från en mängd
missionsorganisationer voro närvarande och betygade sitt
deltagande med oss i Svenska Missionsförbundet, då vi
åter förlorat en av våra bästa krafter och ledande
personer. Åtta studenter bildade en hedersvakt vid hans bår,
en tacksamhetsgärd för hans intresse för Fria Kristliga
Studentföreningens bildande några år tidigare.
Gravsättningen försiggick å Norra kyrkogården.

Svenska Missionsförbundet hade nu under loppet av
endast två år förlorat sina tre mest bemärkta
förtroendemän: missionssekreterare Vilhelm Sjöholm 1916, lektor
P. Waldenström 1917 och J. P. Norberg 1918. Alla som
kände dem och den insats de gjort i Svenska
Missionsförbundets utveckling och historia ana, vad vi erforo, som
stodo händelserna nära. Liksom på en enda gång hade vi
förlorat våra gamla erfarna ledare. Det ena såret hade
icke hunnit läkas, förrän nya bröto tipp. Vi stodo
bävande och undrande inför vad framtiden skulle bära i sitt
sköte.

Riksdagsmannen Sven Bengtsson, Norup, hade redan
vid denna tid ett djupt och stadgat anseende inom Sven-

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free