- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
167

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

In memoriam

förväxla med Pensionskassan, fick ock emellanåt
betydande tillskott genom Sven Bengtssons tillskyndan. Det
var nog huvudsakligen genom hans åtgöranden, som
pastor J. A. Plultman fick ett så levande intresse för denna
sak, till stor hjälp för många, som ej för sin ålders skull
eller av andra skäl kunnat ingå i Pensionskassan.

Sven Bengtsson hade vuxit upp och fostrats i den
nordskånska läsarmiljön. Han behöll ock denna prägel
livet igenom. Han ville gärna, att något skulle ske.
Väckelsens vågor hade han sett gå höga i sin ungdom och
kunde givetvis ej glömma dess dån och susning i
folkvärlden. I andligt avseende hade han ock fått djupa
intryck av umgänget med lektor P. Waldenström och pastor
J. Norberg. Båda brukade under sina resor i’ de södra
provinserna gärna ordna så, 4att de kunde stanna någon
dag på Norup. Politiskt stodo de varandra ingalunda
nära, men andligen. Predikantkåren i Skåne inbjöds ock
emellanåt till Norup för samtal, kurser och
överläggningar. Vid dessa tillfällen tjänade Waldenström och
Norberg med föredrag i aktuella läro- och
verksamhetsfrågor. Genom detta intima umgänge var Sven Bengtsson
väl insatt i Svenska Missionsförbundets inre
angelägenheter till och med innan han invaldes i dess styrelse.

Norup, såsom han oftast under senare åren benämndes,
befann sig alltid vid fronten, varhelst han uppenbarade
sig. Hans sociala ställning och personliga kynne förde
honom dit. I väckelse- och bönemötet, i sammanträdet
och den sällskapliga samlevnaden — alltid kom han i
eldlinjen. Hans vittnesbörd präglades av barnslig tro, andlig
värme och glödande nit för själars frälsning. De enkla
läsarsångerna från ungdomstiden älskade han mycket och
sjöng dem gärna solo i trängre kretsar.

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free