- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
198

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De ’kristnas enhet

Sigtunakonférenserna utgöra ock ett betydelsefullt led
i enhetssträvandena under de senaste årtiondena i vårt
land. Deras tillskyndare har varit ledaren av
Sigtunastiftelsen, d:r Manfred Björkquist, en av den ungkyrkliga
rörelsens ivrigaste och mest framgångsrika förkämpar.
Det var onekligen något nytt och frapperande för oss äldre
frikyrkomän att på det sätt, som skett i Sigtuna, möta
åtskilliga av statskyrkans ledande män och mest
framträdande gestalter. För 40 à 50 år sedan var något sådant
alldeles otänkbart. Man hade i den tfden ingenting
gemensamt. Svalget var fullkomligt befäst från ömse sidor.
Man ville icke ens hälsa varandra på vägen, om det kunde
undvikas.

Nu hade det blivit annorlunda. Med förtroende och
glädje möttes vi och voro tillsamman 2 à 3 dagar, öppet
och fritt samtalande om Guds rikes angelägenheter bland
vårt folk. Ett antal av omkring 30 persöner från olika
samfund voro inbjudna och voro under tiden
Sigtunastiftelsens gäster. Vilken frigörande känsla det medförde
att på detta sätt och i en sådan krets få fritt tala ut, vad
man hade på hjärtat, kan jag aldrig förgäta, men med
. tacksamt minne bevara, så länge jag lever.

Vi blevo vid detta första möte sammaförda i ett
bibliotek, som nätt och jämt kunde rymma det jämförelsevis
ringa antalet. Vi sutto i det avseendet ganska trångt. Men
frihetskänslan och andens rymd var rikare än någonsin.
Jag kunde knappast tro mina ögon och öron inför -vad
jag såg och hörde. Jag betygade ock, då vi varit
samlade någon timma, a-tt jag ej för trettio år tillbaka
ens kunnat drömma om något sådant. Och jag tackade
d:r Björkquist, som fört oss så nära tillsamman, att vi
ej blott i anden kunde nå varandra utan rent kroppsli-

198’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free